Glad johanne!

Enligt Ordbok över Finlands svenska folkmål (FO), en guldgruva som numera finns på nätet under adressen kaino.kotus.fi/fo, förekommer glad johanne främst i nyländska dia­lekter; en förklaring nog till att exempelvis jag som huvudstadsbo inte vanligtvis brukar använda det uttrycket utan i stället önskar glad midsommar åt alla håll och kanter när den tiden närmar sig. Men trots koncentrationen till Nyland hör man johanne mycket i Åboland och även i Österbotten. Enligt uppgift skallar hälsningen glad johanne friskt mellan husen i Nämpnäs by i Närpes, och FO har uppgifter om ordets förekomst i Essedialekten. Däremot är det ovanligt på Åland där förekomsten begränsas till Brändö, den östligaste av de åländska kommunerna.

Johanne i betydelsen midsommar betecknades redan i början av 1900-talet som en finlandism i boken Finlandssvenska av Hugo Bergroth. Också Finlandssvensk ordbok tar upp johanne som en finlandism som hör hemma i vårt vardagsspråk. Men ordet har åtminstone en gång nått poesins höjder. En dikt av J.L. Runeberg i Idyll och epigram inleds med orden ”Flickan knyter i Johannenatten”.

Johanne går tillbaka på Johannes döparens dag den 24 juni, tidigare den traditionella dagen för midsommardagen, och har i dialekterna syftat just på midsommardagen, midsommaraftonen eller tiden kring midsommaren. I dag flyttar dagen på sig beroende på att den alltid firas den lördag som ansluter närmast till Johannes döparens dag.

Sammansättningar med johanne är mycket vanliga och många av dem förekommer i namn på blommor som blommar i midsommartid, exempelvis johanne(s)blomma, johanne(s)blomster, johanne(s)buske, johannegräs och johanne(s)knopp.

Kanske någon av dessa kommer att ingå i den bukett med sju eller nio blomster som det hör till att unga flickor enligt traditionen ska plocka under tystnad under midsommarnatten för att sedan lägga dem under kudden och drömma om sin tillkommande. Glad midsommar!

Skribenten är språkvetare.