Morfar ger barnen tid, lek och kunskap

I och med att livslängden har stigit har allt fler finländska barn i dag mor- och farföräldrar, i snitt 2,9 enligt Statistikcentralen.

– Förut levde man kanske närmare varandra, med en mormor på samma gård, men i själva verket hade man färre äldre i livet och många barn hade kanske ingen far- eller morförälder alls. Ett barn i dag kan ha fyra 80-åriga mor- och farföräldrar och det är helt nytt. De äldre är också friskare och har större egna resurser än tidigare, säger Anna Rotkirch, forskningsdirektör vid Väestöliittos institut för befolkningsforskning.

Hon deltar i forskningsprojektet Kedjan av generationer, som undersöker hur de stora årskullarna hjälper sina vuxna barn. Forskarna menar att mor- och farföräldrarnas insats är så stor att den till och med kan räknas samhällsekonomiskt om man mäter antalet barnvaktstimmar.

Rotkirch räknar upp tre former av stöd som mor- och farföräldrarna ger: finansiellt, praktiskt och emotionellt.

Hälften av mor- och farföräldrarna stödde under ett år sina vuxna barns familjer med 50–250 euro och tio procent med större summor.

Det praktiska stödet är framför allt barnvård, och det kan ha mycket stor betydelse. Andra forskningsresultat från Europa och USA visar att de som har goda kontakter med sina egna föräldrar mer sannolikt får ett andra barn.

Vid kriser, som vid skilsmässa, har en nära relation till mor- och farföräldrar visat sig utgöra ett emotionellt skyddsnät som kan minska problemen för barnbarnen.

– En nära relation påverkar också barnbarntes kognitiva utveckling, till exempel hur det klarar sig i skolan, säger Rotkirch.

Vara behövd
Elisabeth och Carl-Magnus Fogelholm, Calle kallad, har fyra barnbarn. Speciellt de yngsta, Vincent och Leonard Korander, är ofta hos dem, i snitt ungefär en gång i veckan. 

– Vi är båda över sjuttio. Inte är vi biologiskt skapta att vara föräldrar i den åldern. Ibland när barnen har åkt tänker vi puh, så skönt med tystnad och ro, men efter några dagar börjar man sakna dem, säger Elisabeth Fogelholm.

Anna Rotkirch säger att det finns väldigt få normer för vad det förväntas av mor- och farföräldrar jämfört med situationen i många andra länder. Ändå hjälper de ofta till mer hos oss.

Psykologen Helena Hurme har i sin forskning kommit fram till att far- och morföräldrar vill förmedla traditioner till sina barn, göra saker tillsammans med dem och lära dem vissa kunskaper.

Det känner Calle Fogelholm igen. Han ropar på Leonard berättar något som morfar lärt.
– Havet är farligt och havet är bra.
– Elden är farlig och elden är bra, kompletterar Vincent.

Vad tycker du att barnbarnen ger dig?
– Visst är det kärlek, säger Calle Fogelholm.
– Barnbarnen har tagit en roll som nästan är viktigare än den man har till sina egna barn, man får lära känna dem och se hur de utvecklas.

– Mina barn har aldrig haft en mormor. Nu vill jag ge den relationen till mina barnbarn, säger Elisabeth Fogelholm

Sorger
Barnbarn är livets efterrätt, brukar man säga, men alltid är det inte så rosenrött.

Anna Rotkirch berättar om stor sorg hos dem som av olika anledningar inte kan träffa sina barnbarn, till exempel vid inflammerade skilsmässor. I Finland har mor- och farföräldrar ingen laglig rätt att träffa sina barnbarn.

Var femte kvinna och nästan var fjärde man är barnlös, ofta ofrivilligt. Det gör också att många äldre saknar barnbarn.

Också andra besvikelser finns. Mellan de vuxna syskonen kan det uppstå avundsjuka om man upplever att föräldrarna behandlar barnbarnen olika. Likaså kan det finnas schismer mellan släkterna: Varför firar de alltid julen hos de andra?

Läs mer i lördagens Hbl.