Anders är en av 5 procent

Klockan är sju när Sonja, 1 år och 3 månader, vaknar. Magen fylls med mjölk och gröt, nattens blöja byts till en torr och kläderna åker på.

Pappa Anders Stenberg diskar undan frukosttallrikarna medan Sonja tar sig an korgen med leksaker. Mamma Maria Vidberg har gått i väg till jobbet.

Så har det varit sedan i april. Sonja var åtta månader när föräldrarna bytte plats. I januari börjar hon på dagis. Det betyder att föräldrarna är hemma lika länge.

– Det allra bästa med att få vara med Sonja är att se hur hon utvecklas. Jag känner att jag skulle gå miste om mycket om jag inte var hemma med henne, säger Anders Stenberg.

Han och Maria vill ge barnet gåvan att få vara nära båda föräldrarna. Dessutom vill de dela på ansvaret.

– För Sonja är det nu ingen skillnad mellan oss, båda duger. Vi nattar, matar och tröstar, säger Anders Stenberg.

– För mig har det varit viktigt att tvinga mig själv att ge ifrån mig huvudansvaret och fatta att jag inte är den som vet allt bäst när det kommer till Sonja. Jag har fått jobba med mig själv för att göra det, men jag tycker det har gått ganska bra, säger Maria Vidberg.
Speciellt för henne har frågan också en samhällelig, politisk aspekt. 

– Ju vanligare det blir att kvinnor inte är hemma i åratal, desto mindre riskfyllt blir det för arbetsgivare att anställa oss.

Få andra män
Vid köksbordet i Berghäll i Helsingfors tyder det smackande ljudet på att Sonja gillar lins-batatgrytan. Tydligen finner hennes sju små tänder något att tugga på även om en hel del faller på sidan. Det där med att inte vända skeden upp och ned är svårt.

Tillvaron för Anders Stenberg är som för de flesta andra hemma: måltider, hushållsarbete, lek och ibland frustration över brist på egen tid.

De bästa dagarna är de med planerat program – det räcker med ett litet ärende på stan. Organiserade aktiviteter deltar de sällan i. På pappabarnkaféet fanns en enda annan man.

Bristen på hemmapappor återspeglar sig också i Folkpensionsanstaltens statistik. I fjol var ungefär en fjärdedel av männen föräldralediga och då är det vanligen högst den så kallade pappamånaden. I snitt handlar det om tjugo dagar.

Efter föräldraledigheten, då barnet är 9 månader, kan man sköta barnet som vårdledig. Här är männens andel ännu mindre: bara 5 procent.

I det ljuset är Anders Stenberg en ovanlig man och visst har han stött på förvånade miner.

Arbetsgivaren, ett företag i vindkraftsbranschen, har ändå varit positivt inställd. De facto meddelade han om planerna redan i arbetsintervjun. Anders bytte jobb innan Sonja föddes.

Trots att skillnaden mellan hans och hustruns lön inte är väldigt stor blir det ändå ett minus jämfört med då hon var hemma. Det beror också på att hemvårdsstödet som han nu får är klart mindre än den inkomstrelaterade föräldrapenningen som betalades ut då hon var hemma, eftersom Sonja var mindre då.

Men de försöker leva billigt – hyresbostaden består av två rum och kök – och anpassa utgifterna. Båda ser ändå problem med att systemet som det ser ut nu är en potentiell kvinnofälla, där det lönar sig för den med mindre inkomster att stanna hemma.

Ombytta roller
Den bulliga vinteroverallen gör det svårt att knäppa fast vagnens sele. Med en tröstande gest stryker Anders Sonja över kinden.

– Där, utbrister hon glatt när hon ser hundar under promenaden.

Mamma Maria får ett stort leende när vi hälsar på henne på universitetet.

– Jag var rädd att få väldigt många kommentarer och höra att mamman ska vara hemma, men skönt nog har jag inte stött på det, säger Maria Vidberg.

Däremot får hon ofta frågan hur Anders orkar vara hemma. Det undrade ingen då hon tog hand om Sonja och hushållet.

Forskare: Män behöver öronmärkt ledighet
Redan i många regeringars program har målet uttalats: Fler män ska stanna hemma. Utvecklingen går långsamt.

Den korta pappaledigheten, som vanligen hålls då barnet är nyfött, har etablerats och 80 procent håller den.

En fjärdedel av männen utnyttjar pappamånaden. Men motstridigt nog har perioden då männen är hemma förkortats rejält. En stor del använder inte ens den maximala tiden avsedd uttryckligen för pappor, och än mindre föräldraledighet som är möjlig för båda.

Minna Salmi är forskningschef på Institutet för hälsa och välfärd. Hon säger att sannolikheten för att pappan inte använder föräldraledigheter är störst i familjer med en traditionell rollfördelning – där mannen ser sig som försörjare. Det handlar om attityder.

– Vår undersökning visar att ekonomiska faktorer sällan är avgörande.

Enligt  Salmi krävs strukturella förändringar för att män ska ta avbrott från jobbet.

– Alla undersökningar tyder på att män behöver ledigheter som är öronmärkta för dem.

Hon anser att hela föräldrapenningsperioden borde bli längre. Anita Haataja, ledande forskare på Folkpensionsanstalten, håller med. Förlängningen borde enligt henne göras till uttryckligen pappornas tid.

Nu tar perioden slut då barnet varken kan gå eller tala. Därför sköts de allra flesta barn hemma också på vårdledigt, i snitt tills de är 19 månader. Stödet är lågt och eftersom männen i många fall förtjänar mer än kvinnan är det hon som stannar hemma medan han jobbar.

– Hemvårdsstödet har segmenterat barnskötseln till ett kvinnogöra, säger Haataja.

Dessutom gör visstidsjobb att hela 40–50 procent av de föräldralediga kvinnorna inte har ett jobb att återvända till. Att så skett kan bero på att kvinnor stannar hemma mer än män och arbetsgivare drar sig för att anställa dem.