Snål och energisk Mégane

Renault har förbättrat både bensin- och dieselmotorerna, men oddsen är höga för att bensinturbon på 1,2 liter med 115 hästar blir den mest sålda i Finland.

Alla motorerna har Stop&Start-funktion och alla tar tillvara bromsenergin i form av el i batteriet. Den energin utnyttjas när motorn startar på nytt vid trafikljusen. Återstarten är mycket snabb när man lägger i växeln. Frågan är om man själv skulle kunna reagera snabbare utan den vid rödljuset. Det finns ingen egentlig fördröjning, eftersom motorn är förberedd på omstart.

Bensinmotorn på 1,2 liter ersätter den förra på 1,6 liter. Samtidigt får man fem hästkrafter och 40 Newtonmeter till. Bränsleförbrukningen sjunker med nästan 1,5 liter till 5,3 på hundra kilometer. Effekten närmar sig den i den gamla tvålitersmotorn.

119 gram koldioxid per kilometer placerar bilen på rätt sida om den tänkta miljögränsen.
Vill man verkligen kapa förbrukningen ska man välja en Energy dCi 110-diesel som klarar sig på 3,5 liter/100 km och släpper ut bara 90 g koldioxid per kilometer. Trots det får man 110 hästar och 260 Nm i vridmoment. Men dieseln kämpar just nu lite i motvind i Finland.

Trendigt klassisk
Renault Mégane Hatchback har fina linjer som kombinerar klassisk bildesign med moderna trender. I synnerhet motorhuvens plåtveck kan man själv njuta av när man sitter bakom ratten, men bara om man är över medellängd.

Styrningen är extremt lätt i långsam stadstrafik, men styvar upp sig när hastigheten ökar på landsväg. Bilen är mycket bra på att hålla körlinjerna. Den elektriska servon kan kännas lite diffus till en början, men man vänjer sig snabbt.

Snabb reaktion
Motorn och växellådan i kombination med styrningen gör att bilen känns väldigt välkalibrerad. Man får en känsla av att man kontrollerar ekipaget till hundra procent. Gaspedalen ger snabba kommandon till resten av drivlinan och kurvor och undanmanövrer känns väldigt smidiga.
Med tanke på den lilla motorvolymen har bensinaren ett mycket bra vridmoment, och det gör att man inte behöver växla hela tiden. Den känns nästan som en diesel.

Egen knapplogik
Förarmiljön domineras av en läderklädd ratt. Mätartavlorna är dels en analog varvräknare, dels en digital hastighetsmätare med siffror i stället för visare.
Det tar en stund innan man märker att farthållaren aktiveras med en knapp mellan stolarna. Har man redan startat lär man inte hitta den före kaffepausen. TomTom-navigatorn är integrerad ovanför testbilens mittkonsol och sköts med en joystick omgiven av knappar nere vid växelspaken. Radion har knappar som inte riktigt passar ihop med vinter och vantar.
Den digitala filosofin gör att viktiga funktioner finns gömda bakom anonyma spakar och knappar, och är man lite otålig blir man bara irriterad.

Sikthinder
Designen gör att A-pelarna runt vindrutan sticker i väg långt fram innan de når motorhuven. De skymmer en del av sikten snett framåt. Är man kort ser man säkert inget av motorhuven från förarstolen, och det gör att parkeringssensorerna är mer än nödvändiga.

Förarstolen är inte den bästa i klassen. Inställningarna är snålt tilltagna och stolvärmarens reglage är lätt att komma åt av misstag. Det gäller att kolla om man har en kropp som passar ihop med stolen, för andra vägen är det svårare.