Foto: Lehtikuva/Vesa Moilanen. När han var 23 år flydde Shin Dong-hyuk från det nordkoreanska fångläger där han tillbringat hela sitt liv. Han drömmer om att fånglägren en gång öppnas upp, att den nordkoreanska regimen faller och att han kan återvända till sitt hemland.

Shin flydde från slavlägret i Nordkorea

Den nordkoreanska avhopparen Shin Dong-hyuk kravlade över sin döda kamrat genom elstängslet ut i friheten.

– Jag levde som ett djur, säger Shin som tillbringade sina 23 första levnadsår i fångläger 14.

Omkring 200 000 nordkoreaner hålls fängslade i fånglägren i den isolerade diktaturen Nordkorea. En av de ytterst få som har lyckats fly och funnit en frihamn utomlands är Shin Dong-hyuk, som föddes i det strikt övervakade fångläger 14.

– För mig var det helt naturligt att jag skulle leva och bo där tills jag dör, säger Shin under ett besök i Helsingfors för att presentera sin bok Flykten från Läger 14.

– Jag levde och blev behandlad som ett djur.

I Nordkorea är oliktänkare som dömts som motståndare till regimen skyldiga i tre generationer. Orsaken till att Shin föddes, gick i skola och slavarbetade under uppsyn av beväpnade vakter i det av taggtråd omgivna fängelset, var att hans två farbröder hade flytt till Sydkorea under Koreakriget.

När han var tretton år försökte Shins mor hjälpa hans bror He Geun att fly efter att han råkat illa ut på sin arbetsplats. Den om omvärlden helt omedvetna Shin visste att han också skulle bli arkebuserad om He blev avslöjad – och i desperation och ilska skvallrade han för en av fångväktarna. Hans mor och bror blev avrättade, men i stället för att bli belönad torterades Shin, som misstänktes ha varit i maskopi, över glödande kol.

Shins liv förändrades 2004 då han träffade Park Yong Chul, en före detta höjdare inom den nordkoreanska eliten som rest utomlands och som kunde förtälja om en omvärld utan svält och misär. Shin blev hänförd av tanken på att en gång få äta sig mätt och tillsammans började de planera sin flykt.

I januari 2005 träffade Shin sin far för sista gången. De stod inte varandra nära och Shin vågade inte berätta någonting om flyktplanerna, fast han visste att fadern var dödsdömd den dag Shins flykt upptäcktes.

Följande dag skred Shin och Park till verket. De smög undan från hygget dit de kommenderats och försökte tränga sig igenom det elektrifierade taggtrådsstängslet. Men Park fastnade och dödades.

Shin kravlade igenom elstänglset över Parks döda kropp, men brände sina vrister. Under de följande dagarna och veckorna överlevde han genom att stjäla och gräva igenom sopor. Efter många om och men lyckades han korsa gränsen till Kina och friheten.

I dag lever den nu trettioårige Shin i Sydkorea. Han är tacksam för att de sydkoreanska myndigheterna och medborgarorganisationerna tagit emot och hjälpt honom anpassa sig.

– Jag hade mardrömmar och mentala problem och fick söka hjälp, men det är betydligt bättre nu, säger han.

– Mitt lidande är dock ingenting jämfört med vad de som fortfarande är kvar i fånglägren får stå ut med.

Friheten var en förbryllande upplevelse för Shin, som levt hela sitt liv i ett slutet fångläger.

Kulturchock är ett alldeles för lindrigt uttryck, även om Shin gärna vill tona ned sina anpassningssvårigheter.

– Ni har lätt för att använda ordet lycka. Men hur många av er vet vad det egentligen betyder? En bekant sade till mig att lycka är då han är på väg till jobbet, sitter i bussen och träffas av morgonsolens strålar i sitt ansikte, säger Shin.

Mycket litet har förändrats i den slutna polisstaten sedan Shin flydde. Den så kallade käre ledaren Kim Jong-il avled i fjol och efterträddes av favoritsonen Kim Jong-un, som inte visat några tecken på att vilja öppna upp och demokratisera landet. Hjärntvätt och propaganda håller folkmassorna i schack.

– Folk frågar mig gång på gång hur det är möjligt att nordkoreanerna låter regimen förtrycka dem, men invånarna i Nordkorea har ingen makt att stå emot regimen, säger Shin.

– Det enda de kan göra är dö. Det är de bra på.