Idisslande fängelsefår trivs i stadens mittpunkt

De som är medlemmar i Kulturekologiska klubben får vara fårvakter i en vecka under sommaren. I föreningen är naturen den viktigaste utgångspunkten och allt görs tillsammans i äkta talkoanda. Heidi Leino har varit medlem i nio år och vallat får i en vecka. Hon är väldigt nöjd med klubben.

– Gemenskapen är underbar. Under veckan föll en stor gren på stigen och den var för stor för att jag skulle kunna lyfta bort den. Samtidigt hade jag två andra medlemmar på besök och jag nämnde inte grenproblemet en enda gång till dem, men efter att besökarna gått hem märkte jag att de tagit bort grenen. Det var helt självklart för dem.

Föreningsmedlemmarna gör mycket tillsammans. De tjärar båten, lagar mat och bygger kojor med barnen.

– Det är så härligt att glömma bort vardagsstressen och datorerna. Det är en sådan omväxling att hitta sig själv klädd i mjukisbyxor och arbetshandskar och få göra konkretas saker i och för naturen.

Medlemmarna delar på mycket, men inte allt.

– Jag hade hämtat hit ylletröjor för gemensamt bruk, men någon har visserligen bränt upp dem i midsommarbålet. De tänkte väl att det samlas olika småkryp i yllet. Men gemensamma handdukar har vi i alla fall, säger Leino.

Fria får

Fåren på holmen är inte vilka får som helst. De har kommit till Granholmen från Kervo fängelse, där de finns till för fångarnas välmående.

– Djur tycker om alla, oavsett bakgrund. De behandlar alla lika, säger Leino.

Ön omges av en vy över bland annat Hertonäs och Arabiastranden och i kanten av holmen finns ett rött gammalt trähus. Inne i huset möts besökaren av bland annat en gammal gunghäst, madrasser och doften av ved och trasmattor. På väggarna finns gamla filmaffischer och instruktioner till solhälsningen.

– Huset är fixat helt med olika talkor. Vi gör allt från att städa stränder till att bygga fågelbon.

Och fågelbon finns det av. På vinden i det röda huset finns ett litet radhus med tre skilda lägenheter för småfåglar. En av klubbens grundare, naturövervakaren Eero Haapanen, bygger också flitigt bon för de inte så vanliga skogsduvorna.

Solpaneler och köpcenter

Fåren är ständigt närvarande. På andra sidan av ön idisslar tre yviga ullbollar och stövlar genast fram för att hälsa på de nya bekantskaperna som tagit sig fram till holmen.

– Först fick fåren gå omkring på gårdsplanen, men de blev för tama. De satte sig gärna under matbordet, säger Haapanen.

Det moderna och gamla smälter naturligt ihop på Granholmen. All elektricitet kommer från solpaneler och ett litet gårdsvindkraftverk. Fåren håller kulturlandskapet i skick. Samtidigt kan man ta roddbåten över till fastlandet och köpa smör i köpcentret.

På ön betar fåren helt fritt.

– Med tanke på att så många djur aldrig ens får uppleva frihet känns det fint att fåren får njuta av sitt liv här för en stund.

För en stund, ja. Då löven vissnat och den första snön börjar falla är det också slutsuttet under bordet för de tvååriga fåren. De flyttas upp på bordet i stället, den här gången som en del av matbordets sortiment.