Erik spelar på skärm och gräsplan
Pekplattorna lockar allt yngre barn till skärmarna – vid sidan av spelkonsoler, datorer och tv. De ger tidsfördriv och kan utveckla barnet, men får enligt experterna inte stjäla tid från utelekar och sömn.
F-I-S-K. Erik Ingström, 6 år, löser korsord på familjens Ipad.
– Du klarade det, utropar datorplattan då han fyllt i alla ord.
I den här Helsingforsfamiljen är tv:n favoritmediet nummer ett för barnen, men också spelkonsolen och i synnerhet pekplattan är populära.
Bella, 4 år, och Livia, 2 år, har sina favoritapplikationer. Memory, som presenterar olika instrument inklusive ljud, och en färgläggningsbok i elektronisk form. Erik gillar att göra mål på den riktiga fotbollsplanen, men också i Wii-spelet.
Föräldrarna Lasse och Minna Ingström låter barnen hållas, men inte utan begränsningar.
– Pappa kommer och säger att nu slutar du, berättar Bella om hur det brukar gå till.
För Erik kan det bli högst en timme spel och uppgifter per dag. Småsystrarnas bruk är mer sporadiskt och begränsar sig till högst en halv timme vid pekplattan per gång. Till detta läggs vanligtvis en halv timme barnprogram på tv.
Inte skadligt
Enligt Mediebarometern som undersöker medievanor är situationen liknande i många småbarnsfamiljer. Bland 0–6-åringar är tv, filmer, digitala spel och internet de populäraste elektroniska medierna.
Undersökningen är bara två år gammal men mycket har hänt sedan dess. Smarttelefonerna och pekplattorna har kommit med oändligt många applikationer avsedda för riktigt små barn och skärmar de lär sig att greppa genast. Suvi Tuominen, projektchef på Centralen för mediefostran och bildprogram, tror därför att medieanvändningen ökat bland de allra minsta.
Föräldrarna Ingström ser mer fördelar än nackdelar med mediebruket.
– Vi har försökt välja sådant som tar fram det positiva: problemlösning, matematik och stavning, säger Lasse Ingström.
- Sällskapet för mediefostran har i sin mediebarometer 2010 undersökt medieanvändningen hos barn i ålder 0–8 år. Också föräldrarna fick ge sin syn.
- Största delen av föräldrarna ser mediebruket som mer positivt än negativt.
- Det är vanligt att det blir bråk om begräsningar av skärmtiden, den sammanlagda tiden vid tv, dator, smarttelefon och pekplattor. En tredjedel av 0–8-åringarnas föräldrar säger att det sker åtminstone månatligen.
- En fjärdel av föräldrarna anser att barnens digitala spelande tar för mycket tid.
- Bara hälften upplever att de känner till spelen tillräckligt bra.
Spelen i konsolen uppmuntrar till rörelse och tränar koordinationen.
För dem är det inte ett tänkbart alternativ att, som i en del familjer, neka barnen tillgång till skärmarna.
– Jag spelade själv en del som barn och tror inte att det är skadligt.
Ostörd uppmärksamhet
Minna Huotilainen är hjärnforskare och arbetar på Arbetshälsoinstitutet. Hon pekar på olika aspekter av småbarns skärmbruk.
– Det finns många bra applikationer med potential till snabb och lätt inlärning.
Ibland är det bara formen som är annorlunda: att läsa en traditionell pekbok för sitt barn eller en på datorplattan är samma sak.
Illa är det om datorerna och spelen tar för mycket tid eller gör barnet aggressivt och rastlöst.
För att små barn ska utveckla sin fin- och grovmotorik behöver de enligt henne hundratals timmar sandkaksbak, klättring och modellerande. Sömn är också väsentligt och för många kan datorer och elektroniska spel på kvällarna påverka negativt.
Exakta tidsgränser för tiden vid skärmen är enligt henne svåra att ge.
– För ett litet barn som sitter ensamt vid datorn är en timme redan väldigt mycket. Men om hela familjen spelar tennis på spelkonsolen kan sex timmar gå fort.
Det handlar om balansgång. Minna Huotilainen uppmuntrar föräldrar att granska sig själva. Ger man barnet ostörd uppmärksamhet under den tio minuter långa promenaden hem från daghemmet eller låter man ett telefonsamtal avbryta stunden?
– Om man väljer att koncentrera sig på den viktigaste lilla människan man har, är det kanske okej om barnet sitter vid datorn under den tid föräldern kokar makaroner till middag.
Föräldrars ansvar
Sirkku Kotilainen, som är professor i mediefostran vid Tammerfors universitet, säger att det i den uppfostran som föräldrarna ansvarar för också ingår beslut om barnens mediebruk.
– Föräldrarna ska vara intresserade av vad barnen tittar på och gör och fundera på vilken mängd som är rimlig.
Det handlar om gränssättning utan att kunna blicka tillbaka på tidigare erfarenheter eftersom medievärlden genomgår en så stor strukturell förändring.
Hos familjen Ingström står pekplattan normalt inte framme och också smarttelefonerna är gömda för att lockelsen inte ska bli för stor, vare sig för föräldrar eller barn.
– Tar jag fram pekdatorn kommer Livia genast och säger att hon också vill spela, säger Minna Ingström.
– Man måste hålla koll på hur mycket man själv också försjunker i sin Ipad, säger Lasse Ingström.
Men nu hinner Erik Ingström inte med oss längre. Grannpojkarna ringer på och frågar om han kommer ut och leker. Bella klär också hastigt ytterkläderna på.
– Det har aldrig hänt att Erik skulle säga att nej, jag kommer inte ut för jag vill spela nu, säger Lasse Ingström.
Transparens är viktigare än objektivitet, säger forskare Vilma Luoma-aho.
Graffitikonsten som pekade ut Vandabossar plockades ned och därmed gick staden från en pinsamhet till en annan.
