Ny bok om finlandssvenska punschtraditioner

De små papperskaramellerna med likörinnehåll var redaktören Leo Gammals första kontakt med arraken.

– Det var inte särskilt gott då jag var liten, men jag minns doften. Punsch har alltid funnits hemma, även om studielivet blev min inkörsport till drycken.

Under långa och blöta kvällar på studentnationerna i Helsingfors väcktes Gammals intresse för drycken, trots att dess historia förfarande förblev lite luddig.
– Jag letade i arkiven, men hittade ingen bra samling om den finska punschen. Vi vet att arraken landsteg i Sverige 1733, då Svenska Ostindiska kompaniets skepp anlöpte Göteborg.

Fem år senare fanns den allmänt i Stockholm. Men när kom den hit? Enligt min logik borde det ha skett på 1740-talet.

Envis som han var vägrade han släppa tråden och gav sig i kast med att spåra alla 1700-tals herrgårdar och dessas släkter för att komma över någon antydan om punsch.

– Det var då jag hittade amiral Carl von Tersmeden, en sann livsnjutare och vän av goda drycker. Han blev genast en stor förebild. I sina memoarer nämner han en mottagning på Tuorla gård i Pikis vintern 1748, där punschen lär ha flödat, berättar Gammals och påminner om att punschen då främst var adelns dryck.

Ursprungligen var det sjömännens dryck. Historien förtäljer bland annat att sjömännen, för att undvika skörbjugg, friskt experimenterade med arraken och värmde upp den genom att lägga en het kanonkula i grytan på däck.

– Via kopplingen till havet har punschen blivit en given dryck bland seglare. Punschpaviljonger och punschverandor blev vanliga på 1840-talet då man anammade den svenska borgerliga kulturen. Då var drycken borgarnas lyxartikel.

Men hur blev punschen studenternas dryck?
– Det skedde i samband med majfesterna på 1800-talet då man hyllade det studentikosa och nationalistiska. Champagnen var det dyraste och finaste, medan punschbålarna symboliserade broderskap och fosterländskhet.

Punschen buteljerades på 1840-talet då svensken Edward Cederlund kom på att man kunde lägga i rikligt med socker och sedan sälja den på flaska.

Sedan dröjde det inte länge innan experimenterandet med smaker började, något som fortgår än i dag. Också i författarens kök.
– Den första punschen jag gjorde blev alldeles för vattnig, konstaterar Gammals.

Numera är hans punsch välkänd på Åbo nation vid Helsingfors universitet, där Gammals fortsättningsvis håller punschsqvättar inom sällskapet Ordo Aboensis Panacae.
– Också många andra studentföreningar har sällskap som hyllar punschen och gör egen sådan. På Nylands nation kryddar de till exempel sin punsch med nejlika.

Försäljningen av punsch är också i topp vid Alko-affären i närheten av nationen på Kaserngatan.
– Jag skulle ändå säga att Teknologföreningens restaurang är den enskilt största inköparen av punsch. Bland teknologerna dricks det minsann.

När dricker du själv punsch?
– Punsch ska drickas i sällskap. När jag får besök kan jag bjuda på ett glas. Och i studentikosa sammanhang förstås.

Gammals bok innehåller även några recept på punsch och efterrätter, fritt fram för alla att försöka. Ett gott råd ger Gammals dock.
– Snåla inte med ingredienserna! Det ska vara rikligt med socker och arrak.