Uppställning. Grani fotbollskillar blir fotograferade av Kaj Kankaanpää. Foto: Cata Portin

Frivilligt jobb sätter sprätt på fritiden

Kaj Kankaanpää, 69, hör till dem som trivs bäst genom att hjälpa till där det behövs. Han är pensionär sedan sex år tillbaka, men ställer upp för barn, seniorer och krigsinvalider i Grankulla.

– Efter att ha jobbat som banktjänsteman känns det skönt att slippa klä sig i skjorta och slips, i stället får det bli något mera avslappnat, säger Kaj Kankaanpää. Han gillar att vara aktiv, men utan stress. Som IT-stödperson för pensionärerna, skolfarfar i Granhultsskolan i Grankulla och Bemböle skola i Esbo, funktionär i Graniskidbacken, frivillig bibliotekarie på krigsinvalidsjukhuset Kauniala, kassör för Grani 98:ornas fotbollslag, Hem och Skola i Bemböle och mycket mera har han sin arbetsdag fullspikad.
Dessutom tävlar han i squash, är ivrig cyklist och kan sy korsstygn.

Frågan är hur du hinner med allt?

– Det är inte alls svårt. Men jag vill genast poängtera att det är jag själv som bestämmer tidtabellen. Det är roligt när man har något att göra och kan hjälpa andra. På dagtid kan det bli bråttom att hinna köra kors och tvärs genom staden men så fort vädret det medger cyklar jag. Kvällarna är vikta för familjen och barnbarnen. Och på sommaren, då tar jag det lugnt, säger Kankaanpää.

– Som föreningsmänniska kommer jag hellre till skidbacken och hjälper till än står bredvid och tittar på. Dessutom får jag direkt respons av barnen och det sporrar naturligtvis. De trivs när någon tar sig an deras problem. Men mitt viktigaste uppdrag är faktiskt att hjälpa pensionärerna använda datorn.

För cirka fyra år sedan kom Kaj via pensionärerna i Grankulla med i en IT-stödgrupp. Han ingår i ett nätverk på fyra personer.

– De flesta pensionärer har barn och barnbarn som kunde hjälpa till, men de har varken tid eller tålamod. Dessutom är de unga oftast så snabba i sin hantering av datorn att de äldre inte hinner med. Vi i stödgruppen tar det lugnt när vi reder ut problemen, säger han. Men ibland måste jag nog medge att det tar lite på krafterna.
En del blir väldigt intresserade och gör det till en vana att googla och skicka e-post.

– En av mina äldsta elever bland Grankulla pensionärerna var fyllda 89 när hon började bekanta sig med datorn. Nu är hon 91 och en mycket ivrig datoranvändare.
Skolfarfar

I Granhultsskolan är Kaj skolfarfar tillsammans med sju andra herrar. Eftersom det finns så många kvinnliga lärare ville personalen i första hand ha manliga förebilder. Som skolfarfar hjälper han till med matte och rättskrivning och ibland tar han fram röda pennan och rättar lite smått. På skolgården umgås alla med varandra och det finns tid att berätta ett och annat roligt.

– Jag känner ju redan halva skolan från skidbacken. ”Kan du inte kolla mitt säsongkort i skolan nu så behöver du inte göra det i backen i kväll”, brukar de föreslå. För dem är jag torsdagsfarfar i skolan och onsdagshjälpen i skidbacken och det är ju nästan samma sak, säger han.

Det var genom de egna barnens intresse för slalomåkning han kom med i verksamheten för tio år sedan. Dessutom bor han mittemot slalombacken.

– Huvudsaken är att man får vara ute och samtidigt ha roligt tillsammans, säger han.

I Bemböle skola som ligger på Esbosidan är han både webbmaster och kassör i Hem och Skola. Kassörssysslan och bokföringsuppdraget tar ju inte så lång tid eftersom han har färdiga program i datorn. Samtidigt är det ett sätt att hålla yrkesskickligheten vid liv.

Inomhus hinner han vara tillräckligt ändå när han gör webbsidor för pensionärsföreningen eller fungerar som en av fyra frivilliga bibliotekarier på Kauniala krigsinvalidsjukhus. Som medlem i Pensionärsförbundets ITK-styrelse (IT och kommunikation) föreläser han vid regionträffar och på IT-dagar.

Hinner du med en egen hobby?

– Är hushållsarbete en hobby? Hos oss härskar en omvänd ordning eftersom min hustru ännu förvärvsarbetar och någon måste ju ta hand om hushållet. Men mitt stora intresse är släktforskning, säger han. Och så kan jag sy korsstygn. Gissa om jag blev populär i skolan när det visade sig att jag visste hur man avslutar en korsstygnssöm. Det ska se lika vackert och jämnt ut på båda sidorna. Det lärde min mormor mig.

Kaj Kankaanpää har spelat squash i 40 år och ger bland annat privatlektioner i Grankulla nya sporthall i Ymmersta. I år deltog han åter i finska mästerskapen.

– Det gick riktigt bra även om jag inte fick någon medalj den här gången.