"Ingenting får hota Bilbaos unika ställning"

Guggenheimmuset i Bilbao är en stor och invecklad byggnad med många tänkbara ingångar på många olika plan. Men direktivet att leta efter "The blue building" ger bra vägledning. I den blå byggnaden invid huvudentrén håller administrationen till.

Juan Ignacio Vidarte verkar först lite misstänksam då han kommer in i mötesrummet. Han är numera medlem av Salomon Guggenheimstiftelsens styrelse i New York och är väl medveten om planerna i Helsingfors. Man kunde tro att han har förutfattade meningar om Hbl:s team. Men snabbt smälter isen och Vidarte berättar både gärna och länge om hur Bilbao fick sitt Guggenheimmuseum.

– Jag var med från början, jag hörde till de Bilbaobor som i början av 1990-talet kontaktade Guggenheimstiftelsen och föreslog samarbete. Med oss hade vi staden Bilbao, regionförvaltningen och den baskiska provinsregeringen. Vi hade en dröm om att Bilbao som var en nedgången stad kunde satsa på kultur och locka turister och företagare.

Vad kostade museet?

– Nu talar vi om 1991 års penningvärde. Licensen till Guggenheimstiftelen var 20 miljoner dollar och priset för museibygget 85 miljoner dollar.

Vem betalade? Fanns privata pengar med?

– Staden Bilbao donerade tomten. Regionförvaltningen och provinsregeringen betalade byggnaden. I det skedet var inte privata intressen med. Men nu när driften som årligen kostar 25 miljoner euro ska betalas så står privata intressen, sponsorer och biljettintäkter för två tredjedelar av budgeten medan en tredjedel, drygt åtta miljoner, bekostas med skattemedel.

Vem bestämmer, styrelsen i Bilbao eller stiftelsen i New York?

– Vi samarbetar förstås. Vår egen styrelse beslutar om program och budget. Och i styrelsen har den baskiska provinsregeringen majoritet.

– Det är klart att det uppstår dragkamp ibland när vår egen styrelse vill följa sin egen tidtabell för utställningar. Vi vet vilken tid på året som är optimal och hur länge en utställning borde pågå. Vi vill ibland få en utställning snabbare än New York klarar av och i USA förstår de i gengäld inte alltid att våra besökare kommer från hela världen och måste boka resor och hotell långt i förväg.

Vad anser man i Bilbao om museiplanerna i Helsingfors?

– Vår styrelse har meddelat att vi inte utnyttjar rätten att inlägga veto utan välkomnar projektet i Finland. Men samtidigt har vi slagit fast att inget nytt projekt får hota Bilbaos unika ställning i Europa. Vi ska vara det museum som först visat Guggenheims utställningar i Europa. Och vi förbehåller oss rätten att vid behov inlägga veto mot nya museiprojekt i Europa, också mot det finländska museet om konceptet förändras.

– Vi har läst utredningen som ligger till grund för Helsingforsmuseet och allt som står där kan vi omfatta. Men om man i Finland i något skede vill ändra på sitt designkoncept så ska vi ha rätt att bli tillfrågade.

Varifrån kommer era besökare?

– Två tredjedelar är utländska turister. Av resten är hälften bosatta i Bilbaoregionen och hälften kommer från det övriga Spanien. Då vi öppnade hade vi de första åren 1,3 miljoner besökare. Sedan sjönk antalet till en miljon och efter terrorattackerna mot USA 2001 sjönk siffran ytterligare till 900 000. Nu är vi uppe i en miljon igen.

Tror du på en halv miljon besökare i Helsingfors?

– Varför inte? Jag har läst utredningen och tycker att det verkar sannolikt att museet kan locka stora mängder besökare från Baltikum och S:t Petersburg. Men jag känner inte till lokala förhållanden och vill därför inte spekulera dess mera.

Vad säger du till dem som betraktar Guggenheim som en form av kulturimperialism?

– Det låter bekant. Också i Bilbao sade man att vi bara blir ett franchisemuseum. Sådana argument hör hemma i en demokratisk diskussion. Eftersom vi talar om offentliga pengar, skattemedel, som investeras är det bra att en sådan diskussion förs. Det finns alltid alternativa sätt att använda pengar som vissa grupper anser att är viktigare. Vad man prioriterar bör diskuteras, så skedde i Bilbao och så sker nu i Helsingfors och det är välkommet.

Jag har förstått att Bilbao kräver ekonomiska fördelar gentemot Helsingfors. Varför?

– Det är ett missförstånd. Vi har sagt att ett museum i Helsingfors lättar på den ekonomiska bördan för Bilbaomuseet. Utgifterna för en utställning som i dag visas i New York och därefter i Bilbao betalas fifty-fifty av museerna. Den dag utställningen fortsätter i Helsingfors är vi tre museer som delar på kostnaderna. Och det är klart att vi delar jämnt.

Har Bilbao som stad anpassat sig till en miljon museibesökare?

– Staden har blivit mycket bättre på det. När vi öppnade 1997 var Bilbao verkligen inte redo för en sådan turistinvasion. Sedan dess har mängder av nya hotell och restauranger öppnat och de har anpassat sina öppethållningstider till turisterna.

– När Guggenheimmuseet öppnade var vi första nyhet i CNN. Det kom som en blixt från klar himmel. CNN hade knappast någonsin nämnt Bilbaos namn förr och plötsligt var vi första nyhet. Då förstod vi att någonting speciellt var på gång.

Skulle Guggenheim ha blivit lika stort i Madrid eller London, som har mängder av museer från förr ? Bilbao har ju ingenting annat än Guggenheim, förutom fotbollslaget Athletic .

– Jag måste medge att förhållandet mellan Guggenheimmuseets och Bilbaos storlek är idealiskt. I London och Madrid rör sig stora mängder turister också annars så ett museum skulle automatiskt få en del av turistströmmen även om Guggenheim delvis skulle drunkna i massan av sevärdheter. Till Bilbao kommer största delen av turisterna bara på grund av Guggenheim, och nu stannar de några dagar av bara farten.

– Baskien var helt okänt tidigare. Tack vare Guggenheim upptäcker folk nu hela regionen.

Var det inte tidigare ETA, de baskiska terroristerna, som skrämde bort folk?

– Visst var ETA ett problem som gav Baskien mycket negativ publicitet. Men det problemet är nu borta.

För gott?

– Jag hoppas det.