Snygg uppstickare från Korea

Med 1,6 liters motor och 140 hästar har Veloster kanske lite svårt att leva upp till sitt utseende, men med en topphastighet på drygt 200 km/t och noll till hundra på 9,7 sekunder kan den försvara sin plats i den finländska trafikmiljön.

Med alla dörrar öppna blir det inte mycket tak kvar, för den kombiaktiga bakluckan sträcker sig högt upp över baksätespassagerarnas huvuden. Knepet med en extra dörr till baksätet finns också i Mini Clubman, men där måste man öppna framdörren innan man kommer åt den bakre som är hängd i bakkanten. Veloster har ett mera osynligt sätt att montera dörren, som dessutom har handtaget gömt i den svarta fönsterlisten enligt Alfa Romeos förebild.

En bil med två dörrar gör ofta baksätet svåråtkomligt för vuxna. Det här kompromissknepet gör att man tar sig ganska lätt till det trånga baksätet med plats för två. Kvar står ändå frågan varför det bara är den ena sidan som fått bakdörr.

Glastaket stjäl utrymme

Bilen har vissa sportiga drag, framför allt en lite styv fjädring. I landsvägstrafik är den samtidigt tyst och tack vare framstolarnas konstruktion dessutom bekväm. Sittdynorna kunde vara längre om man tänker sig en långfärd. Takhöjden är hyfsad, men det elmanövrerade glastaket som kostar en tusenlapp extra äter värdefulla centimeter.

I mitten av baksätet finns en sektion med mugghållare, så man ska inte ens försöka få in fem personer i bilen.

Man märker snabbt att sikten åt sidorna och bakåt inte är den bästa från förarstolen. Mittstolparna är breda och bakrutan är dessutom delad på längden av en list. Den lilla innerspegeln ger alltså inte så mycket hjälp som den kunde.

Man sitter ganska lågt på det sportiga sättet, och det gör det svårare att parkera bilen innan man lär sig var den börjar och slutar. Den långa förardörren kräver dessutom mycket plats om man ska stiga bekvämt ut ur bilen. En läng framdörr brukar innebära att säkerhetsbältet hänger långt bakom förarens axel, men här har problemet lösts med en enkel hållare som gör att låset hänger på bekvämt avstånd från förarens hand.

Rymligt bagageutrymme

Med tanke på bilens storlek är bagageutrymmet rätt rymligt med 320 liter, och eftersom luckan öppnas högt är det lätt att lasta uppifrån. Tröskeln är däremot onödigt hög.

Hyundai Veloster är ett blickfång i trafiken, det märker man snabbt. En del av fenomenet beror på att bilen är så ovanlig, men resten på att den helt enkelt ser snygg ut. Den är en sportkupé av klassiskt snitt till det yttre.

Det enda motoralternativet räcker för de flesta, men man saknar någonting. Bottendraget är fint och hela bilen är lättkörd, men det där lilla extra i form av ljud och knyck saknas.

Fulla poäng för design och kreativitet är det ändå lätt att dela ut. I synnerhet som koreanska biltillverkare först nu börjar satsa på det som sticker ut. Självförtroendet växer med försäljningsvolymen, och det är bra.

Mätartavlan med kromkantade tavlor är extremt tydlig och mittkonsolen ser likadan ut som i till exempel i40-serien. Reglage och handtag är ergonomiskt designade och ser påkostade ut.

Den som inte vill ha en sexstegad manuell växellåda kan satsa ett par tusen till och få en automatlåda. Men då får man inte Blue Drive-tekniken med start-stoppfunktion och Active Eco.

Det ryktas redan om en starkare motor med turbo, och det är en ingrediens som skulle få Veloster att agera som den ser ut. Fem stjärnor i det europeiska krocktestet gör att bilen hör till de säkraste på marknaden.