Extra allt i Citroën DS5

NICE Till det yttre är DS5 en läcker bil med många fina detaljer. Det längsgående plåtvecket som slutar vid bakre sidorutan och den karaktäristiska kromlisten längs motorhuven ger karossen ett spännande linjespel. I kontrast till det här har vi en ganska högljudd motor som till sitt försvar har hög effekt, och dessutom den hårda fjädringen.

 

Inne i bilen finns det överraskande lite utrymme. Framme tar den bastanta mittkonsolen en alltför stor del av de värdefulla centimetrarna på bredden. Förväntningarna är ”rymlig och flexibel familjebil” men resultatet av blandningen blir mest stor och stötig sportbil.

 

DS5 har stora hjul och lågprofilsdäck. Nittontumshjulen gör att den enkla och billiga bakfjädringens nackdelar förstärks. På ojämnt underlag slår bilen obehagligt mycket, även om den tar kurvorna fint. Hybridversionen som Hbl också testade är aningen mjukare, men det är bara en gradskillnad.

 

Knapphelvete

 

Interiören är smått kaotisk med allt för många olika material och vinklar. Vi har slät aluminium, mönstrad aluminium, vinklar, kurvor och knappar, knappar överallt. Det tar tid att lära sig hitta den rätta. Instrumenteringen verkar nästan lite italiensk, om man får generalisera. Fönsterhissarnas reglage ligger i mittkonsolen, speglarnas reglage på instrumentbrädan och uppe i taket finns flera svåridentifierade knappar som kan vara nog så viktiga om man bara skulle hitta dem i hastigheten.

 

Tanken är att DS5 ska ha en cockpit som i ett flygplan. Det kan inte hjälpas, men jag vill inte känna mig som en pilot när jag bara har vägen att tänka på. Jag behöver varken lyfta eller landa, så gör det lite enklare om jag får be!

 

En annan orsak till irritation är alla de balkar man har i synfältet hela tiden. Vindrutans A-pelare delar sig i två skilda stag med lite glas emellan. Taket har tre separata panoramarutor. Bakrutan delas också av en liggande plåtbalk. Det blir råddigt.

 

Trångt där bak

 

Baksätet är onödigt trångt eftersom bagageutrymmet förstorats till det maximala. Takfönster betyder lägre takhöjd och tre personer sitter dessutom och trängs, eftersom bredden inte heller är så generös.

 

På vägen är bilen i princip förarens vän. Styrning och växellåda är på hög nivå, och den höga sittpositionen kompenserar de många balkarna i synfältet.

 

Antagligen gör alla balkarna att bilen är styvare och ”sportigare”. I botten finns nämligen inte den förväntade standardversionen C5, utan det mesta kommer från C4 Picasso.

 

Teknologin under plåten är betydligt trevligare än allt annat. 2012 kommer DS5 i hybridversion med en 163 hästars diesel under huven och en 37 hästars elmotor mellan bakhjulen. Dieseln laddar batteripaketet som kan driva elmotorn upp till ett par kilometer. Den kan köras inne i städer och byar utan utsläpp, och den kan bli fyrhjulsdriven när det behövs bäst.

 

Till en början finns fyra konventionella motorer. En av testbilarna har den starkaste bensinmotorn, ett imponerande paket. Ur 1,6 liter får Citroën 200 hk tack vare turbotekniken. Motorn är stämd till rätt morrfrekvens med ett membran vid luftintaget.

Bensinarna är på 156 och 200 hästar. Dieselvarianterna ger 112 eller 163 hästar.

 

Vanlig fjädring

 

DS5 har en vanlig stålfjädring, vilket förklarar stötigheten. 19-tumshjulen hittar alla gropar och ojämnheter. Bilen är stabil i alla kurvor, men komforten lider.

 

 

Hybrid4-versionen är redan i Peugeots version en av de fungerande hybridmodellerna på marknaden. I synnerhet i stadstrafik är den behaglig och tyst. Med elmotorn kan man komma upp i 70 km/h, och övergången till diesel kan knappt höras. Hybrid4 kommer upp till 200 hästar om man räknar in elmotorns effekt.

 

Till Finland kommer bilen först sent på våren 2012, så några prisidéer finns inte. Ett par tusen mera än en C5 blir det nog.