Öl i all ära men nu dricker vi glögg

– Vi var ganska ensamma om glöggen, långt senare började den finska befolkningen dricka jul­drycken, berättar Anne Bergman vid Folkkultursarkivet, Svenska litteratursällskapet. Från första advent till tjugondag Knut är det glögg som gäller – varm, kryddig och ångande het.

Nordiska högtider har alltid varit förknippade med drycker och drickandet. Sedan början av 1800-talet har glögg varit en vinterdryck som karlarna drack utomhus i samband med fastlagen. Man blandade saft, sirap och brännvin och kallade det glögg. Drycken skulle drickas varm. Ordet glögg kommer från franskans brûlot, glödgad, och hade med tillagningen att göra. Vinet var helt enkelt av för dålig sort och då måste det glödgas upp.

Kryddor ströddes i bottnen på en gryta. Sprit och vin hälldes i och ett galler med en sockertopp sattes över. Ångorna antändes och efter det började sockret smälta och droppa ner i grytan.

I slutet av 1800-talet drack man ännu glögg med vin i, men i samband med självständigheten och förbudslagarna försvann drycken nästan helt och hållet. På 1920-talet försökte Jalostaja marknadsföra fabrikstillverkad glögg, men den vann inte något gehör bland finländarna.

Glögg och lucia

– På 1950- och 60-talen var det finlandssvenskarna som drack glögg. Varför det var så vet jag inte, säger Anne Bergman och framkastar tanken att glöggdrickandet kunde ha blivit en lika finlandssvensk och identitetsskapande grej som lucia-traditioner – om någon hade tagit tag i den.

Enligt professor emeritus Bo Lönnqvist var skillnaden närmast den att glöggdrickandet betraktades som en privat manifestation medan luciafirandet genast gjordes officiell.

– Efter kriget hade många finlandssvenskar emigrerat till Sverige och släktkontakterna var täta. Det är mycket troligt att traditionen att dricka glögg fick ett uppsving då, säger han, men samtidigt hade man inte behov av att manifestera sin identitet på samma sätt som i dag.

I Kaisu Jaakkolas etnologiska avhandling Muut­tuva joulu (1977) sägs det att glöggtraditionen kom till Finland via Sverige. På 1930-talet marknadsförde man glögg i den finlandssvenska tidningen Astra, men först i slutet av 60- och början av 70-talet började finska veckotidningar skriva om glöggrecept och då blev juldrycken bekant i vida kretsar.

Glamourös jul

– Under de senaste tio åren har julen långsamt ändrat stil. Glöggen har blivit en cocktail före maten och ses inte längre som en sällskapsdryck, konstaterar Anne Bergman. Julen har blivit mera glamourös, och allt fler väljer att dricka champagne, mousserande viner eller cava som juldryck.

Alla tycker inte om glögg och tycker att mousserande viner är godare än glögg. Och till jul vill man bjuda på det godaste och bästa man har.

En som går mot strömmen är Strömsökocken Paul Svensson. När han besökte tv-programmet God morgon Sverige talade han sig varm för framtidens glögg.

– Den kommer att bli en ännu större sällskapsdryck än den är i dag, sade han. Vi kommer att experimentera mera med olika smaker och dagens vitvinsglögg, äppelglögg och alkoholfria glöggar kommer att få smak och spets av nya ingredienser.

Det lovar gott för de trogna glöggdrickarna som börjar längta efter årets första glögg redan i slutet av november. Trots allt finns det de som dricker glögg året om, både varm och kall, som aperitif. Vit glögg smakar utmärkt med en isbit i eller i bottnen på ett glas mousserande vin.