Här fixar barnen sin egen mysli

En handfull torkade bananer har spritts över den rutiga vaxduken, men linfröna ligger snällt i sin skål. Om en stund ska olika fröer och lite annat jox förvandlas till hemgjord mysli, rostad i ugnen.
– Fast linfröna kan lämnas bort! säger den av nioåringarna, som börjat gå igenom dagens recept rad för rad.
– Kan, men ska inte, replikerar klubbledaren Markus Haakana och frågar om alla säkert tvättat händerna och hittat sina förkläden. Matlagningsklubben i ett ledigt undervisningskök i Munksnäs högstadieskolas hus i Helsingfors har startat med att klubbdeltagarna, nio pojkar i trean, sprungit av sig på gräsmattan.

Nu är de redo.
Linfröna rinner ner i den stora skålen med ett risslande och får sällskap av havregryn, solroskärnor och valnötter.
– Det är faktiskt inte så noga med måtten i det här receptet, säger Haakana och nickar när havregrynen mäts upp.

När allt utom de mjuka russinen blandats ihop, kommer det roliga: kladdet. Vatten och olja gör de torra ingredienserna till en trög massa, som snart ska slevas upp på långpanna och sedan skickas in i ugnsvärmen.

I den här klubben får det vara fart och fläng. Det är det också. Frågorna flyger över köket och åsikterna om mat haglar: pestogratinerad fisk hör till det värsta man kan servera, faktiskt! Kalla knackkorvar är ett utmärkt mellanmål och brunt socker är bättre än vitt.

Pasta är mest mjöl
Den här gången är det mysli som gäller, men de två föregående gångerna har treorna gjort äppelrätter och olika slags pestoröror. Haakana vill introducera säsongens ingredienser och förmedla enkel och vanlig kökskunskap.

– Jag bar hit vår pastamaskin och allt som har med maskiner att göra går ju hem, så det var roligt, säger Haakana, som den gången kom åt att diskutera pasta.

Häpnaden över att det är mest mjöl och ägg som förvandlas till långa pastasträngar, visade sig vara stor.
– Men inte visste jag heller vad spaghetti är när jag var nio, säger Haakana, som har en pedagogisk baktanke med det hela.
– Vi ska ta oss an sådana grejer som man mest köper i burkar och paket i butiken. Pesto växer faktiskt inte i butikshyllan, det är en röra man gör av olika ingredienser och det är bra att veta, säger han.

Tråkig yoghurt
Efter ett tag i ugnen sprider sig en doft av rostade fröer i köket, nästan som äppelkaka.
– Gör man mysli så här helt på riktigt? undrar Wim Zilliacus och berättar om sin bravur, upp- och-nervänd kaka med ananas. Den fixar han när som helst, men myslireceptet har gett honom nya insikter; mysli behöver vändas mitt i rostningen – annars hotar ytan att bli svartbränd och det understa lagret att förvandlas till en tråkig halvrå massa.

När myslin är klar och har svalnat lite har också dessertskålarna dukats fram. När den osötade yoghurten plockas ur kylen når den redan höga decibelnivån runt köksbordet nya höjder.
– Oj nej, jag tål inte sådan där yoghurt, ljuder en bister röst.
– Tål? undrar Haakana, som har fått en lista över matallergier i gruppen.
– Ja, den där vita yoghurten har ju ingen smak!

Myslin smakar hur som helst för de flesta. Utom för honom som fått för många beska valnötter i sin skål och grimaserar olyckligt. Han HATAR valnötter.
– Du fick säkert ett ställe med extra många nötter, tröstar Haakana.

Men som sagt: Det är inte så rysligt noga med ingredienser i just det här receptet. Man måste inte ha valnötter i mysli.