Låna dig fin på klädoteket

Drygt fem kilo kläder, skor och väskor per person slängs bort i huvudstadsregionen varje år. Hur högt det kasserade klädberget skulle bli för hela landets invånare kan ingen svara på.

För att inspirera till återanvändning och som kritik mot överkonsumtionssamhället har Liisa Jokinen, Ulla-Maaria Engeström och Hertta Päivärinta startat klädoteket på Salomonsgatan i Helsingfors. Det lilla rummet är belamrat med både retro och nytt: karamellfärgade pillerburkshattar med flor och färgglada 80-tals finklänningar samsas med sista skriket av några av Finlands mest upphöjda modeskapare. Förra veckan ordnades en invigningsfest för vänner och i morgon är den egentliga invigningen.

– När idén föddes ville vi genast sätta i gång och forma projektet tillsammans med vänner och bekanta i modebranschen, säger Liisa Jokinen.

Hon kom i kontakt med svenska klädoteket Lånegarderoben under en resa i Stockholm och beslöt att importera konceptet till Finland.

– Egentligen hade jag tänkt i de här banorna redan tidigare och hade pratat med vänner om hur man kunde lösa problemet med överkonsumtion. En idé var en gemensam garderob dit alla kunde få en nyckel, berättar Jokinen.
Medlemsavgiften på 50 euro för halvåret ger ett lånekort. Det fungerar i princip som på biblioteket. Hugade låntagare väljer vad de vill ha och får hålla sina plagg i fyra veckor. Än så länge finns det bara damkläder men tanken är att också skaffa klädesplagg för män om det finns tillräckligt intresse.

– Vårt koncept skiljer sig från det svenska. Hos oss kan man lösa ut plagget om man skulle bli riktigt förtjust i det. Hos oss måste man också lämna tillbaka sakerna i samma skick som de var när man lånade dem, säger Päivärinta.

Många finländska designer har stött projektet genom att donera plagg och andra accessoarer. Modisten Fiona Timantti har donerat en uppsättning hattar värda en hundralapp stycket, duon Vainioseitsonen har skänkt många dyrbara aftonklänningar och kända märket Ivana Helsinki har bistått med plagg från sin nyaste kollektion. Andra kända namn är skodesignern Minna Parikka, som donerat många par av sina dyrbara skor.

Vem som helst kan i princip lämna kläder och accessoarer på klädoteket men trion bakom det avgör från fall till fall om de passar klädotekets linje.

– En poäng är också att det är ett bra tillfälle att börja klä sig lite mer speciellt och använda sådant man annars inte skulle satsa pengar på. Fiona Timantti vill till exempel att folk ska våga börja använda hattar, säger Päivärinta.
På klädoteket kan också nya formgivare introducera sina produkter. Dessutom vill projektets grundare att besöken ska ha en social funktion, att det ska vara roligt att prova spännande klädesplagg, och de kan också vid behov ge råd om stajling.

Dagens klädproduktion är inte långsiktigt ekologiskt hållbar och odlingen och tillverkningen är kemikalieintensiva. Under de senaste åren har en global motrörelse mot överkonsumtionen ökat och det har bland annat ordnats olika kampanjer för att minska på klädkonsumtionen. Kampanjen sex klädesplagg i månaden som spreds via sociala medier uppmuntrade folk att klara sig med mindre.

– Det här ligger i tidens anda och förutspår framtidens konsumtionsmodell. På 80–90-talet skulle man konsumera. Det skulle synas att det var dyrt och lyxigt, medan trenden nu är minimalism, säger Jokinen.

Klädotek finns redan på många andra håll i världen. I Melbourne i Australien finns klädotek där arbetslösa gratis kan få låna kläder för arbetsintervjuer.

Enligt konsumtionsforskaren Terhi-Anna Wilska kan man också se fenomenet som ett sätt att demokratisera modet och klädkonsumtionen.

– Det har blivit vanligare att låna och dela med sig, men jag tror att det ändå är fråga om en trend inom vissa grupper. Konsumenten måste veta var man kan hitta sådana här ställen.

Samtidigt finns det starka krafter i samhället som uppmanar folk att konsumera mera.

– Men ju mer vi ser av sådana här trender i framtiden är desto större sannolikheten att fenomenet blir mainstream. Förhållandet till ägandet har också ändrats i Finland. Om det dessutom blir lika lätt att dela på kläder eller andra prylar som på biblioteksböcker finns det goda förutsättningar för att en sådan här trend sprids, säger Wilska.