En riktig karl kärnar sitt …smör själv

Smör har många fina egenskaper, i synnerhet om man kärnar det själv.

Plötsch plötsch låter det i Carl-Johan Fagerströms kök i Täkter, Ingå. Lite som när man klampar över en rejält lerig åker i gummistövlar, eller som när en jättelik ko pruttar.

I tolv minuter har Fagerström stött ned en trästav, som han kallar tiril, i en långsmal plåtburk fylld med grädde – en mycket personlig smörkärna som har en lång historia. För varje stöt vrider han lite på tirilen.

Lugnt och behärskat arbetar han, och nu börjar det vara klart. Ett dovt plöööötsch hörs ur plåtkärnan och det betyder att grädden har antagit en ny och stadigare skepnad. Matmagi!

Men vi backar tillbaka till den flytande början: en och en halv liter grädde i en gammal Arabiakanna på köksdisken i ett rosa hus. Eller egentligen behöver vi ta ett ännu längre kliv tillbaka i tiden.

Smörig demonstration

År 2000 fick Carl-Johan Fagerström för sig att han skulle grunda ett litet museum för att visa upp gamla föremål och redskap och berätta om hur livet förr såg ut på en gård.

Malmtorps bondmuseum består av en liten stuga från 1877 med gamla möbler och bruksföremål. Det finns ett litet skolmuseum, en mangelstuga, en enkel sjukstuga från ofredsåren och en klädkammare med gångna tiders dräkter. I vagnslidret finns kärror, slädar, traktorer och andra jordbruksredskap. I samma veva insåg den äldre ynglingen på Malmtorp, som Fagerström titulerar sig, att han ville lära sig kärna smör för att kunna demonstrera traditionen för besökare och i synnerhet för skolklasser.

– Jag ringde till flera mejerier men ingen visste någonting om hur man gör. Det var glömt, det hade gått så många år sedan man kärnade smör för hand.

Fagerström fick prova sig fram enligt försök och misstag. Snart nog var han så pass duktig att han vågade bege sig till olika skolor för att visa hur man gör.

– En gång besökte jag en skola i Hagalund och närmare femtio förstaklassare satt på golvet och följde noga med. Jag kärnade, tvättade och saltade och så fick de smaka på en brödbit med smöret. Det fanns de som kom fyra gånger efter mer.

Lokal eldsjäl

Fagerström brinner för gamla traditioner och lokalt engagemang. I fyrtio år satt han i Ingå kommunfullmäktige, han har grundat Täkters byaråd och han är aktiv studerande vid ”Ingå traktoruniversitet” där man får lära sig det mesta om traktorer, kryddat med lite byskvaller och en konjakshutt.

I Fagerströms barndom hade gården i Täkter ett tjugotal kor. Allt smör kärnades för hand i stora kärnor, oftast en gång i veckan. Flera av kärnorna har han kvar i sitt museum. Men den cylinderformade plåtbytta som demonstreras i dag är egentligen något helt annat.

– På 40-talet hade grannens pojke lagat en tiril åt sin mamma och sade att han kan göra en åt mig också så att jag kan ge den i julklapp till min mamma. Men först måste jag åka till Ingå Handelslag för att köpa en Fazers karamellburk. Den här kärnan har alltså 70 år på nacken.

Bara tio färre än vad Fagerström har på nacken.

I den forna karamellburken häller Fagerström ned en och en halv liter köpt vispgrädde som fått stå i rumsvärme över natten. Så i med tirilen i plåtkärnan och på med locket.

Han knyter ett prydligt förkläde runt midjan, sätter sig på en stol vid den varma vedspisen och sätter i gång. Vi bevittnar en ovanlig syn: veterligen finns det ingen annan karl i landet – eller åtminstone i kommunen – som kärnar sitt smör själv.

– Jag har åtminstone inte hört om fler.

Någonting händer

Efter sju minuter börjar det tydligt hända något, rapporterar Fagerström och synar tirilen närmare.

– Nu känns det att det blir lite tyngre, så molekylerna börjar väl förena sig.

Fem minuter till och vi är framme vid det där klafsiga ljudet vi inledde med. En ljusgul glänsande massa har smetats på tirilen och det är dags att ta bort locket på kärnan för att slå bort kärnmjölken. Fagerström häller men det kommer bara en tunn rännil.

– Kanske kärnmjölken har blivit kvar på bottnen, under smöret …

Han skopar upp den gryniga massan och lägger över den i annan bytta. Men någon kärnmjölk syns inte till. Mystiskt.

Hur som helst ska smöret nu tvättas så att all eventuell överflödig vätska fås bort. Fagerström slår på kranvattnet och låter det flöda ned direkt i byttan. Han rör om, gång på gång, och kommer med en bekännelse:

– Jag är nog inte någon hushållsmänniska. Forna tiders karlar kunde inte laga mat, de kom från arbetet till färdig mat.

Men smörprocessen ser alldeles proffsig ut. När smöret tvättats en stund lyfter han upp det med en hålslev.

– Det brukar vara fastare. Jag borde ha övat i går, ondgör sig Fagerström över resultatet som är i lösaste laget.

Han strör över fint salt, enligt fingertoppskänsla, och ställer smöret kallt. Inga andra ingredienser behövs. Vi ger oss till tåls en stund med hopp om fastare konsistens på smöret och hinner brygga te och prata en hel del om gamla tider innan det är dags att provsmaka.

Sältan är perfekt och smaken frisk, kanske aningen syrlig. Inte illa kärnat på mindre än en kvart.

Vem hade kunnat ana att färskt smör är snabbmat? Snabbmat var ordet, inte nödvändigtvis smalmat.

Susanna Ilmoni

susanna.ilmoni@hbl.fi