Lallukka vill inte vara en i gänget

31 år gammal dök han i våras upp i Oslo som ett totalt frågetecken i det finländska lag som skulle åka VM-stafett. Ingen hade en aning om vad man kunde vänta sig av Lallukka, enstöringen som gjort sammanlagt sex individuella världscupslopp under de senaste fyra åren.

Frågetecknet blev ett utropstecken. Lallukka var bäst av alla på sin stafettsträcka, och några dagar senare körde han i mål som VM-åtta efter den sällskapsresa som 50 kilometer på stortävlingar numera är. Att succén kom i två tävlingar med gemensam start var smått komiskt, för annars är Juha Lallukka ingen som trivs i grupp.

Blyg, bortkommen och nästan besvärad stod han framför presshopen i Holmenkollen och berättade att hans ena tå fortfarande var helt svart eftersom han laddat upp för VM hemma i Kouvola i 30 graders kyla. Att åka med resten av landslagsåkarna på utlandsläger var helt enkelt inte hans grej.

Att de övriga åkarna som hängt ihop hela säsongen var roade av tillskottet var enkelt att märka, inte minst på sättet de med värme kallade honom för “Lalleri”. Vi i presshopen flinade också, senast när en skribent i sin tidning fick igenom rubriken “Lalleri on ylläri”.
 

I går var det så dags för nästa överraskning. En överraskning som följdes av att folk över hela Norden skrek ikapp att de inte var det minsta förvånade. Finländsk skidåkning och dopningskultur, ni vet.

Saken är bara den att om det finns en dopningskultur inom dagens finländska landslag är det inget som Juha Lallukka vet något om. Lallukka har inte velat känna till vilken kultur som finns i truppen över huvud taget, han har medvetet distanserat sig från verksamheten. Ingen landslagstränare eller landslagsläkare har haft full koll på vad Kouvolabon sysslat med.

“Då ska han inte få ställa upp i VM heller” är enkelt att säga, men vill vi ha en idrottsvardag där en nybakad finländsk mästare inte tas ut till stortävlingar för att han valt att gå sin egen väg.

Med tanke på att Juha Lallukka inte velat ha några landslagskompisar är det paradoxalt att just de nu drabbas. Efter att ha tagit sig ur skuggorna från Lahtis får landslaget nu tampas med nästa spöke. För sanningen är att mycket hänt inom finländsk skidåkning sedan 2001. Kulturen har ändrats. Dagens medaljvinnande toppåkare gör ett aktivt antidopningsarbete med starka ställningstaganden och öppna testdagböcker. Den största tragiken i fallet Lallukka ligger i att rena skidåkare igen kopplas ihop med fiffel.

No man is an island. Också en ensamvarg i en individuell idrott drar med sig andra i fallet. Lallukka trivs inte i grupp, men är på väg att ansluta sig till ett större finländskt sällskap. Om också B-provet är positivt blir han medlem i samma gäng fuskare som Lahtissyndarna, Ville Tiisanoja och Kaisa Varis. Desto större orsak att påpeka att dagens landslagsåkare är ett gäng som Juha Lallukka aldrig har tillhört.