”Vi behöver tävling om KD:s ordförandeskap”

Det råder inte någon kristdemokratisk boom, om man ser till partiets väljarstöd både i opinionsmätningar och det senaste riksdagsvalet.

Men får man tro Lauri Kangasniemi är det partiet som står i vägen för sig självt.

– Ett ordförandebyte är inte något självändamål, men det skulle vara hälsosamt med konkurrens, säger han.

– Att samma ordförande sitter nio år utan att utmanas gör mig orolig. Kanske råder det en atmosfär där man tror att det tolkas som misstroende, men det är fel att tänka så.

Själv skulle han gärna se till exempel europaparlamentarikern Sari Essayah, som han jobbat med som praktikant i Bryssel, som ordförandekandidat. Han ser också Peter Östman som en bra tvåspråkig kandidat från Österbotten, eller riksdagsledamoten Sauli Ahvenjärvi.

Kristdemokraternas problem är att förändringar inom partiet inte verkar ha nått ut, och att det råder brist på 30–40-åriga profiler med ledarpotential, bedömer han.

– Det tycks alltjämt vara oklart vad som är religionens och politikens relation, säger Kangasniemi och illustrerar sina egna ambitioner för kristdemokratin genom att blicka ut i Europa.

I Tyskland har CDU och systerpartiet CSU ett väljarstöd bland en tredjedel av tyskarna.

– Jag tror att en lika stor del av finländarna i själva verket delar de kristdemokratiska värderingarna. Varför har vi inte sådana ambitioner här?

Är KD ett alternativ för människor med olika religioner?

– Ja, varför inte? Om man ser till själva åsikterna finns det säkert kristdemokrater bland människor från andra trossamfund.

Inte pådyvla andra

Den egna kristdemokratiska synen beskriver han som familjecentrerad, fokuserad på individuellt ansvar för sina närmaste, ekonomisk liberalism, privat ägande, mindre offentlig sektor och individuella friheter.

Det sistnämnda innebär att staten ska blanda sig så lite som möjligt i det som hör till den privata sfären, anser han.

– Det gäller också relationen mellan kyrkan och staten, som borde vara längre ifrån varandra, säger han och visar med händerna ett bredare mellanrum.

Själv lämnade han kyrkan som 18-åring. Orsaken var att politik och kyrka blandas alltför mycket samman. Att få vara värdekonservativ är en personlig frihet, men inget som ska pådyvlas andra, anser han.

Ligger du mera till höger än moderpartiet?

– Ja, det kan man säga.

Är du en udda fågel?

– Inte bland KD-unga, nej, men i relation till moderpartiet är jag väl det.

Att KD ses som ett kyrkligt parti bland allmänheten kom till ytan när det för ett par år sedan uppstod en våg av människor som lämnade kyrkan på grund av Räsänens uttalanden om könsneutrala äktenskap. Det hjälpte inte att alla parter underströk att KD inte är kyrkans språkrör.

”Låt folk bilda par”

Lauri Kangasniemi suckar lätt då det blir tal om äktenskapslagen – inte på grund av ämnet, men för att han upplever att det blivit en överskuggande fråga som kristdemokrater ständigt ska svara på. Åsikterna bland KD-unga är olika, därför väger han sina ord noggrant.

– Jag anser att staten inte behöver ha något med människors parbildning att göra. Låt folk bilda par, det är egentligen bara den ekonomiska och juridiska relationen, till exempel i arvsfrågor, som är av intresse för myndigheterna, säger han, och tillägger att kyrkan i sin tur ska få fatta sina egna beslut som ett separat samfund.

Medveten om att hans åsikt kan väcka reaktioner bland andra kristdemokrater vill han tona ner det svartvita och erbjuda en utväg ur motsättningarna: att över huvud taget minska på antalet privatfrågor som staten reglerar.

Hbl intervjuar unga politiker från riksdagspartiernas ungdomsförbund i sommar. Det här är seriens första del.