Rasistiska toner i språkdebatt oroar

Med en finskspråkig mamma med politiska rötter i Centern och en pappa med föräldrar aktiva i SFP var partivalet inte helt självklart för Svensk Ungdoms ordförande Niklas Mannfolk.

– SFP är och kommer förmodligen alltid att vara det parti vars politik jag har minst emot, förklarar han sitt val.

SU:s motion om negativ inkomstskatt, ett slags medborgarlön, röstades omkull på partidagen efter att ha sablats ned av partiledningen. Trots det tycker Mannfolk att SU:s förhållande till SFP är gott.

– Jag upplever nog att de lyssnar på oss och vill diskutera. Fast visst finns det frågor där vi är radikalare än SFP. Det är som man säger, ungdomsförbundet är partiets samvete.

För inte så många år sedan hörde partiordförande Carl Haglund till de arga unga som aktivt agerade samvete för SFP. Att Haglund nu torpederade motionen har Mannfolk ändå förståelse för.

– Han måste ju beakta att det i partiet finns andra åsikter. Lite förvånad är jag ändå över att hans och Stefan Wallins motstånd var mer principiellt än baserat på fakta.

Slutresultatet blev att en revidering av hela skattesystemet för att komma åt flitfällorna ska utredas. Det kan betyda att SU:s motion ändå går vidare i någon form, men Mannfolk är inte helt övertygad.

– Risken finns att man här, som i vissa andra frågor, begraver initiativet i en massa arbetsgrupper.

Den svåra balansen

Med brett mellan väggarna och högt i tak är det en utmaning att nå lösningar som tillfredsställer alla fraktioner, och SFP fattar ofta besluten efter omröstning. Partidagsbesluten bör följas, men när regeringsprogrammen skrivs är det enligt Mannfolk viktigt vad man prioriterar.

– Frågan är vad man är redo att köpslå om. I alla fall inte det som handlar om mänskliga rättigheter, som man gjorde när Kristdemokraterna krävde att regeringen inte ska fatta beslut om den nya äktenskapslagen.

SFP har lyckats med konststycket att vara regeringsparti i över trettio år. Det ska partiet fortsätta med, anser Mannfolk.

– En risk är förstås att vi en vacker dag mot förmodan inte är med och inte alls vet hur man gör oppositionspolitik.

Rasistiska undertoner

SFP sitter i en regering som leds av Samlingspartiet vars ungdomsförbund för en aggressiv kampanj mot "tvångssvenskan". Det gör förbundet till något av en motpol till SU, menar Mannfolk.

– Där finns en väldigt konservativ nationalistisk falang med nästan rasistiska undertoner som tyvärr haft makten en tid. Den liberala falangen skulle säkert gärna samarbeta med SU i många frågor, särskilt om vi blev bättre på tvåspråkigheten.

SU kunde genom att öppna dörrarna till det finska locka många borgerligt sinnade liberala finskspråkiga, tror Mannfolk.

– Vi är alltför enspråkiga, vi har ju inte ens ett officiellt namn på finska. Vi borde också minnas att det kan vara svårt att klara sig på finska i Finland, till exempel i Korsnäs.

Mannfolk ogillar ordet finlandssvensk.

– Det betyder ju en svensk som flyttat till Finland. Det skapar distans och är en del av problemet.

Hellre borde man enligt Mannfolk tala om svenskspråkiga finländare.

Skulle antipatin mot det svenska minska om man fick läsa ryska i stället för svenska?

– Jag går med på att diskutera slopandet av "tvångssvenskan" genast när jag ser att den enda orsaken är oron för att man inte lär sig andra språk. När de hatiska och rasistiska undertonerna ändå finns där tror jag inte på att syftet är att lära sig ryska. Det handlar om att försämra de svenskspråkiga finländarnas ställning.

Hbl intervjuar unga politiker från riksdagspartiernas ungdomsförbund i sommar. Det här är seriens andra del.