Livstidsdom för mordet på 8-åriga flickan

Touko Tarkki, 35, och Sirpa Laamanen, 48, dömdes båda till fängelse på livstid för mordet på Tarkkis 8-åriga dotter. Laamanen uppgavs ha blivit "chockad" när hon meddelades om domen i dag. 

Båda döms för frihetsberövande, misshandel och mord. Sirpa Laamanen dessutom för att hon uppgett fel identitet.

Alla handlingar som avslöjar Eerikas biologiska mors och broderns namn hemlighålls i 60 år. De tilldöms 15 000 respektive 10 000 euro för själsligt lidande.

Såväl Touko Päiviö Tarkki som Sirpa Helena Laamanen befanns tillräkneliga innan rättegången mot dem inleddes. De kan därför genast börja avtjäna sina straff. Han i Vanda fängelse, hon i kvinnofängelset i Tavastehus.

Dådet hör till de grymmaste i Finlands kriminalhistoria. Åttaåringen hade under en lång tid misshandlats och förnedrats innan pappan och styvmamman till slut dödade henne genom att tejpa in henne i lakan och en presenning så att tejpen täckte mun och näsa.

I domslutet beskrivs flickans utdragna dödskamp ingående. Tingsrätten finner det speciellt graverande att pappan till barnet hela tiden befann sig strax bredvid, men inte lyfte ett finger för att hjälpa henne.

Tarkki och Laamanen försvarade tortyren med att flickan var så besvärlig.

Tingsrätten står enhällig bakom domslutet. De dömda anses ha gjort dådet avsiktligt och med berått mod och de har visat prov på stor grymhet och råhet.

Ur tingsrättens sammanfattning framgår att socialmyndigheterna i god tid fick veta att någonting var allvarligt på tok i Eerikas hem, men ingen tog tag i saken.

Frågade inget

Grannarna och skolans lärare hade gjort sammanlagt elva barnskyddsanmälningar om flickan, men de resulterade inte i någonting konkret.

På vårdhemmet där Eerika bodde i fyra månader hade personalen undrat över att alla hennes påstådda problem i hemmet var som bortblåsta medan hon var omhändertagen på vårdhemmet.

Hon uppvisade inga tecken på att förstöra saker, stjäla eller matvägra, vilket hon uppgavs göra hemma. En ur personalen som vittnade vid rättegången medgav att ingen hade tagit upp konstigheterna med pappan.

Vittnet berättade att Eerikas glädje försvann och ögonen tårades när hon måste återvända hem.

I skolan hade lärare, kurator och hälsovårdare förgäves försökt utreda varifrån blåmärkena i ansiktet och på benen kom. De hade också reagerat på att blåmärkena försvann och flickan var glad och normal så fort hon blev omhändertagen på vårdhemmet. 

Eerika dödades på mors dag i fjol.

Läs hela artikeln i onsdagens tidning