Bakgrund: Islamister går över gränserna  i Nordafrika

De enorma, så gott som obefolkade ökenvidderna i norra Afrika är de islamistiska terrorgruppernas tummelplats.

Under året som gått efter det att rebellgrupper tog över norra Mali hann området redan bli något av en fristad för jihadistgrupper som Aqim (al-Qaida i det muslimska Nordafrika) – men Frankrikes insats i Mali har gjort läget svårare för dem.

– Det var därför Frankrike gick in, för att grupperna inte skulle kunna rota sig och bli permanenta. Det höll på att bli en fristad då de etablerade en egen stat, men den finns inte längre, säger Karl Sörenson, forskare på Försvarshögskolan i Sverige och specialiserad på konflikter i Afrika.

Enligt Sörenson hade grupperna på vissa håll redan organiserat sig i samhällen, men de är alltför lätta mål för anfall. Nu befinner de sig hela tiden på flykt och infiltrerar sig med lokalbefolkningen.

Han ser ändå en stor skillnad till läget i Afghanistan under talibanerna, eftersom al-Qaidas terrorister där välkomnades av regimen.

– I Nordafrika har grupperna i stället en möjlighet att uppehålla sig eftersom det är så svårt att få ut dem därifrån. Men ingen av regimerna i Mauretanien, Mali, Niger eller Algeriet sanktionerar deras närvaro.

Spiller över
USA:s avgående utrikesminister Hillary Clinton varnade i onsdags för hotet som jihadisterna i Nordafrika utgör och vill att USA bekämpar dem hårdare både politiskt och militärt.

Samma dag varnade också Nigerias president Goodluck Jonathan för att konflikten i Mali kan spilla över både i regionen och till länder i Europa om inte rebellgrupperna slås ned.

Som exempel nämnde båda gruppen Boko Haram i norra Nigeria, en militant och våldsam islamistisk grupp som vill införa strikta sharialagar.

Sörenson ser inte någon direkt spridning av väpnade konflikter i stil med den i Mali, men säger att grupperna i området redan samarbetar.

– Det finns indikationer på att grupperna i området redan har kontakt med Boko Haram och al-Shabaab i Somalia. Avstånden är för stora för att de ska genomföra gemensamma operationer, men de kan utbyta kunskap. Det kan handla om tillverkning av bomber, träning eller hur man ordnar finansiering.

Det finns en risk för att operationer som den i Algeriet kan upprepas, säger andra experter.

– Jag tror att de nästa attackerna sker i andra länder. Mauretanien kunde vara ett enkelt mål, men möjligtvis också Marocko, Libyen eller vilket land som helst i Ecowas (den västafrikanska gemenskapen som sänt trupper till Mali), säger analytikern Riccardo Fabiani på Eurasia Group till nyhetsbyrån AP.

Sörenson ser gisslandramat på gasanläggningen i Algeriet som ett välplanerat dåd som främst hade inrikespolitiska motiveringar.

– Först verkade det vara spontant och inspirerat av Frankrikes intervention i Mali, men när detaljerna blev kända verkar det klart att det var ett välplanerat dåd. Gruppen gav det en politisk mening genom att hänvisa till Mali.

Arabvårens baksida
De islamistiska grupperna har stärkts i och med revolutionerna under den arabiska våren. Speciellt strömmen av vapen ut från Libyen efter Muammar Gaddafis fall har gjort det möjligt att genomföra mer spektakulära attacker.

– Logistiskt har det varit en gåva till jihadisterna: gränserna läcker mera, allt fler områden är inte under regeringskontroll, spridningen av vapen och kaoset inom polis och säkerhetstjänster i alla de här länderna, säger Robert Malley, som leder programmet för Mellanöstern och Nordafrika på tankesmedjan International Crisis Group till New York Times.

Samtidigt har det politiska utrymmet minskat, säger Karl Sörenson.

– Regimerna i Egypten och Tunisien var väldigt hårda i sin inställning också mot fredliga islamister, vilket gjorde att många sökte sig till al-Qaida och likandande grupper. Men nu när till exempel Muslimska brödraskapet är tillåtet så är det svårare att motivera varför man skulle genomföra terroraktioner.

Källor: AP, The Economist, Washington Post, Guardian, New York Times, Libération, CNN.