Bilshow på besök får inte i högsta växeln

Allt börjar med att värdarna Jeremy Clarkson och James May vrålar in körandes en rullande scen, i fåtöljer av ombyggda bilsäten. En stund senare ska de sätta igång en motordriven variant av OS-invigningen med hoppande motorcykelförare, en däckskrikande Londontaxi och en dubbeldäckad buss i miniatyr.

Liveshowen Top Gear ges fyra gånger under veckoslutet och bygger på tv-programmet med samma namn, som producerats i nuvarande format sedan 2002. Programmet sänds i 170 länder världen över och gör snart sin nittonde säsong. Dessutom finns en tryckt version i form av Top Gear Magazine.

Den tredje programledaren Richard Hammond har för kvällens show ersatts av Jussi Heikelä från Radio Rock vilket är något av en besvikelse eftersom det förtar personkemin från den kultförklarade BBC-serien.

Teveserien bygger mycket på vältajmade klipp av dramatiska provkörningar, vilket heller inte riktigt kan återskapas i Helsingfors mässcentrum.
Det olympiska temat genomsyrar kvällen, vilket väl i och för sig inte känns helt aktuellt. Uppfinningsrikedomen är det däremot inget fel på, exempelvis bjuds det på bilcurling, en gokartvariant av hinderlöpning och vespor monterade fyra och fyra som kappkörs som på en romersk hippodrom.

Applåderna hettar förstås till när anonyme testföraren the Stig dyker upp på scen en halvtimme in i föreställningen just på ett fyrspann av vespor, men en riktigt exalterad stämning har svårt att infinna sig. En stort nummer kring Top Gear är att the Stigs verkliga identitet är okänd. När namnet på en tidigare version av the Stig avslöjades 2010 gick BBC till domstol för varumärkesintrång mot förlaget som gett ut hans biografi, en process som tevebolaget förlorade.

Programmet självt har också råkat ut för stämning. Biltillverkaren Tesla ville få BBC dömt för förtal, då de ansåg att en av deras bilmodeller utsatts för en ojuste sågning. Den gången gick domarna Top Gears väg.

Humorn är som brukligt engelsk, torr och grabbig men gör sig inte riktigt lika bra på en arena som i studion. Publiken uppskattar däremot referenserna till finska motorsportförare och skämt om Finlands egentliga nationalsång - Nokias standardsignal.

Sammantaget bjuder ändå kvällen på en hel del bränt gummi och riktigt skickliga bilmanövrar och det är ju trots allt det åskådarna har kommit för.