"När man är desperat tar man vad som helst"

Taru Ranta, 19, tog studenten i fjol och vill studera vidare. Men ännu vet hon inte riktigt vad hon vill studera.

– Jag kan tänka mig att bli musiklärare.

Att ge sig ut i arbetslivet utan egentlig utbildning lockar inte.

– Jag var arbetslös i över fyra månader, lämnade in tiotals ansökningar och ringde på olika jobb. Jag var redo att ta vilket jobb som helst.

Till slut kom hon in på en personaluthyrningsfirma och fick utbildning för att kunna vikariera som kassa. Bland unga har kassajobben inte hög status, enligt henne.

– Det är ett tungt jobb, man måste hela tiden vara skärpt och kunna hantera uppretade kunder. Som vikarie jobbade jag dessutom på ett nytt ställe varje vecka, och alla butiker har sina egna system.

Men efter en tid sinade inhopparjobben och Ranta fick söka vidare. Därför sitter hon nu på FPA:s enhet i Mårtensdal i Vanda och indexerar ersättningsansökningar tillsammans med Raino Harakka, 21. På en dag hinner de behandla upp till 500 ansökningar var. Utmaningen är att kunna läsa folks handstilar.

Jobbet sköttes tidigare på lokala FPA-kontor men har nu centraliserats till södra Finland. I Sockenbacka i Helsingfors skannas ansökningarna, i Mårtensdal indexeras de.

Valde unga

När personal skulle rekryteras valde FPA att uttryckligen anställa unga. De flesta kommer in på några månaders kontrakt, andra jobbar för timlön. Till personalförmånerna hör tandläkare och billigt gym. De som jobbar tillräckligt länge kan se fram emot fast anställning, enligt Timo Saari som är distriktschef för Vanda-Borgå försäkringsdistrikt.

Saari anser att ungdomsarbetslösheten mycket handlar om att parterna inte hittar varandra.

– Vi myndigheter borde vara mycket aktivare på att sammanföra arbetsgivarna och de unga. Alla unga är inte så aktiva.

Det finns jobb som inte intresserar. Till exempel har Saari hört hur företag inom logistiksektorn i Vanda klagar på att ingen vill ha lagerjobben.

– Här gäller det att ta itu med attityderna. De unga måste behandlas ansvarsfullt på arbetsplatsen, då ökar arbetsviljan och sätter positiva rykten i omlopp.

Saari tror att satsningen på unga i Vanda och Sockenbacka har höjt FPA:s status. Raino Harakka håller delvis med. Efter att han har berättat om sitt FPA-jobb har flera kompisar blivit intresserade.

Harakkas erfarenheter av att söka jobb påminner om Taru Rantas.

– Många jobb kräver erfarenhet eller utbildning. Varför kan man inte lära sig samtidigt som man jobbar?

Harakka, som har en merkantil utbildning, kan inte tänka sig att jobba i en snabbmatsrestaurang eller i en liten livsmedelsbutik. 

– Det är för stressigt, lönen motsvarar inte arbetet.

Men arbetslösheten avskräcker. Dygnsrytmen försvinner och utan inkomster är det svårt att köpa eget. Harakka bor hos sina föräldrar för att spara pengar medan Ranta flyttade till egen hyresbostad vid årsskiftet.

Båda drömmer om att köpa egen bostad. Men så länge kontrakten är tillfälliga känns tanken avlägsen.