”Jag undrade om han behövde smakråd”

Helena, som egentligen heter någonting annat, är över 90 år och bor i en lägenhet i centrala Helsingfors. På skottdagen ringde en man som talade rikssvenska och presenterade sig som hennes svärson.

Eftersom Helenas dotter är gift med en man från Sverige anade Helena inte oråd.

– Jag kände inte igen rösten som min svärsons men jag tänkte att via telefon kan röster låta lite annorlunda.

Mannen sa att han var i Helsingfors och tänkte köpa en present till Helenas dotter. Han nämnde också dottern vid namn.

– Jag undrade först om han behövde smakråd.

Men mannen behövde mer än så. Han sa att han tänkte köpa en bil och behövde 12 000 euro.

– Jag tänkte att det kanske var billigare på något vis att köpa bilen i Helsingfors.

Helena gick i god tro till banken och tog ut pengarna i kontanter. Mannen hade sagt att han ringer till hennes trådtelefon på nytt för att komma överens om var de kan träffas för att överlämna pengarna.

Gömde pengarna i frysen

På vägen hem ringde Helena ändå upp sin riktiga svärson. Eftersom Helena nu var ute och färdigt påklädd tänkte hon att det skulle vara enklast att träffas meddetsamma.

– Jag har pengarna, sa jag. Vad talar du om, undrade min riktiga svärson.

Då förstod Helena att allt inte stod rätt till. Med pengarna i handväskan gick hon hem och drog för säkerhetslåset till dörren. På kvällen ringde Helenas dotter och undrade vad som står på.

– Efter att jag berättat vad som hänt uppmanade hon mig att gå till polisen.

Mannen som försökte lura Helena ringde också. Helena sa att hon vet att han är en lurendrejare och polisanmäler honom.

– Han sa bara att han ringer igen.

På natten sov Helena med säkerhetskedjan på och pengarna gömda i frysen. Efter att hon lämnat tillbaka pengarna på banken och gjort brottsanmälan har hon inte kunnat slappna av helt.

– Sådant här gör att man börjar fundera. Jag har upplevt Finland som ett tryggt land.

Hon säger att det känns obehagligt att mannen visste så mycket om henne att han kunde låtsas var hennes svärson.

– Det är ledsamt. Men jag tror inte man skulle lyckas lura mig på nytt efter det här, säger hon och tar i bordet av trä.

Helena hoppas att hennes berättelse fungerar som en varning för andra som kan bli utsatta för liknande situationer.