Foto: Lehtikuva/Martti Kainulainen

Ari Puheloinen: Garnisoner kan läggas ner tidigast 2013

Försvarsmakten tvingas spara rejält under de närmaste fyra åren. Enligt huvudstabens beräkningar ligger sparkravet på 825 miljoner på fyra år. – Läget är mycket allvarligt, säger Ari Puheloinen.

För försvarsmaktens kommendör, general Ari Puheloinen kom den nya summan som en fullständig överraskning.

– Jag fick veta om det för tre veckor sedan. Visst var det en stor överraskning, men jag börjar bli van vid sådana i mitt ämbete, säger han och skrattar, men blir snabbt allvarlig igen.

– Problemet är att vi har väldigt få möjligheter att spara på kort sikt. Det enda vi kan göra är att spara i den dagliga verksamheten. Det går inte att spara i materialanskaffningar med kort varsel och att lägga ner garnisoner eller truppförband tar minst två år.

Försvaret tvingas nu bland annat skära ner antalet övningsdygn för beväringar med åtminstone en tredjedel och minska repetitionsövningarna med över hälften. Dessutom dras antalet flygtimmar för piloterna i flygvapnet ned och timmarna till sjöss inom marinen minskas.

– Det finns en rekommendation att förkorta beväringstiden med två veckor av praktiska skäl, men på kortare tid än så hinner de inte få den utbildning de behöver.

Enligt Puheloinen är det möjligt att spara i strukturerna genom att lägga ner verksamhet, men då måste beslutet fattas innan nästa sommar.

– I så fall kan garnisoner läggas ner tidigast 2013. I annat fall är det omöjligt.

Huvudstaben varnar även för att försvarsförmågan riskeras i samband med sparkraven. Hur allvarligt är det här, Ari Puheloinen?

– Vi strävar efter att trygga försvarets förmåga i och med reformen av försvarsmakten som borde träda i kraft i början av 2015. Då hoppas vi få en ekonomisk balans mellan den fredstida och den krigstida organisationen.

Enligt Puheloinen äventyras reformen inte av de stora inbesparningarna på 800 miljoner som måste genomföras inom de närmaste fyra åren.

– Nu ser vi över verksamheten på kort sikt. Efter ett par år kan vi bli flexiblare med materialanskaffningarna och sedan är syftet att återvända till normala rutiner i och med reformen.