Rebellernas reträtt ger somalier hopp

Rebellernas reträtt har stärkt självförtroendet hos övergångsregeringen, som höll presskonferens för att fira segern. Afrikanska unionens stryka AMISOM säger sig nu kontrollera 90 procent av Mogadishu.

– Vi är väldigt säkra på att vi kommer att rycka upp de al-Shabaab-element som finns kvar i några få delar, sade Ndayiragije Come, talesperson för AMISOM, i söndags.

Två fraktioner

President Sharif Ahmed måste framstå som att han har kontroll, men "vanliga somalier kommer att skratta", säger Somaliakännaren Hamza Mohamed till Reuters.

Bedömare som nyhetsbyrån talat med anser att tillbakadragandet snarare handlar om att rörelsen är tillfälligt försvagad av inre stridigheter, än att AMISOM slagit ner motståndet.

Al-Shabaab har ingen central ledning och meddelanden från rörelsen kan ibland vara helt motstridiga.

Det finns dock två huvudsakliga fraktioner: en som vill införa ett nationellt, hårdfört islamistiskt styre och en som vill föra heligt krig, jihad, mot den väststödda övergångsregeringen och stärka banden med al-Qaida.

Den senare har stärkts genom inflytande från utländska krigare och vunnit mark genom förlusterna i Mogadishu de senaste dagarna.

Det får bedömare att befara att al-Shabaab kommer att använda sig mer av självmords- och bilbomber framöver, i stället för militära strider.

Rebellerna själva säger att tillbakadragande är "taktiskt".

Försiktigt hopp

För första gången på fem år kunde dock FN:s flyktingorgan UNHCR flyga in hjälp till landets internflyktingar på måndagen. UNHCR hoppas få in ytterligare ett plan på torsdag och ett tredje nästa vecka.

– Vi hoppas bara att situationen inte ska förvärras, säger Andy Needham till TT.

Enklare tält, sovmattor, köksutrustning med mera distribueras antagligen till tusentals flyktingar i staden på tisdagen eller onsdagen.

Ett försiktigt hopp har också börjat sprida sig bland invånarna.

– Det är en annorlunda dag i dag, säger Farhan Ali som såg hur rebellerna, med sina ansikten täckta, lämnade Mogadishu med sina familjer.

–  Vi har aldrig tidigare vågat se på dem och deras familjer så här. Men vi är fortfarande rädda för att gå in på deras områden. Vi kan inte dansa eller glädjas än.