Sparkade bussförare i huvudet - flydde skrattande

Han kan inte minnas. Skadorna som han fick på hjärnan den där februarikvällen är så omfattande att de kan fastställas tidigast nästa vår, alltså ett år efter misshandeln i centrum av Helsingfors.

Det är men för livet inklusive epilepsi och en vård som bara fortsätter och fortsätter.

Mikael Segercrantz är en av busschaufförerna som utsatts för besinningslöst våld i sitt yrke.

Hans misstag var att stiga av bussen och säga till åt två ungdomar, en 17-åring och en 18-åring pojke, att inte gå på körbanan. Han kan ha höjt rösten och även svurit, enligt vittnen.

Åklagaren Eija Velitski yrkar på fem års fängelse för grov misshandel för båda två. Maximistraffet är tio år.

– Det finns inga förmildrande omständigheter, säger hon. Pojkarnas fylla är ingen ursäkt eller förklaring. De hade självmant druckit sig fulla. Ångerfullheten och ursäkterna som vi har hört här i tingsrätten i dag vägs mot ett förstört liv.

Båda pojkarna erkänner brottet. Det som rätten nu tar ställning till är om båda gjort sig skyldiga till grov misshandel. Den äldre av de två säger att han aldrig sparkade och därmed inte kan ta ansvar för offrets värsta skador. Domen faller den 4 oktober.

Mikael Segercrantz senaste minnesbild är från hösten 2010. Allt efter det är en dimma.

Han minns inte att den ena av pojkarna tagit struptag, båda slagit och till slut – när Segercrantz fallit på knä – har den andra pojken avslutat misshandeln med en kraftig spark i pannan.

Mikael Segercrantz kan inte minnas att gärningsmännen flydde skrattande från Elielplatsen mot järnvägsstationen för då låg han på asfalten blödande och i kramper. Men det gör tre vittnen.

Enligt läkarutlåtandet är det ett mirakel att busschauffören är vid liv. Han räddades av skicklig ambulanspersonal och neurokirurgerna vid Tölö sjukhus.

”Han hade ingen chans”

Mikael Segercrantz fick första hjälpen av ett äkta par som råkade gå förbi och som hördes i tingsrätten i går:

– Vi såg chauffören gå mot killarna som vände på klacken och så var misshandeln genast i gång. Busschauffören rörde inte gärningsmännen innan det. Han fick flera slag i ansiktet och huvudet. Han hade ingen chans.

Sparken var hård, det hördes ett otäckt ljud när den träffade. Busschauffören steg sedan upp för en sekund men segnade ner till marken.

Ett tredje vittne bekräftar att Segercrantz aldrig rörde pojkarna, vilket båda hävdar men inte är riktigt säkra på eftersom de var så berusade. Kvinnan kom till Elielplatsen från en annan riktning. Hon säger att båda tonåringarna sparkade offret. Också hon såg pojkarna avlägsna sig hånskrattande.

Misshandeln var över på mindre än en minut.

17- och 18-åringarna greps av polis och väktare en kort stund senare på M-tåget. De gjorde inte motstånd. Ungdomarna identifierades direkt.

För döva öron

– Förlåt, förlåt, förlåt. Jag vet att jag inte får det här ogjort, säger den yngre av pojkarna. Det sade klick i min skalle och jag fick tunnelseende. Jag måste ha trott att busschauffören försökte skada min kompis. När polisen till slut släppte oss var jag helt förstörd. Jag har gått i kristerapi sedan februari.

Också den andra misstänkta gärningsmannen ber om förlåtelse. Också han har sökt hjälp. Båda säger att de är drogfria och går på utbildning.

Ursäkterna i tingsrätten verkar klinga för döva öron. 17- och 18-åringen har inga domar sedan tidigare. Den första kan bli riktigt tung. Ersättningarna kommer att uppgå till flera hundra tusentals euro om och när Mikael Segercrantz arbetsoförmåga och vårdbehov fastställs.

– Det här hör vi ofta när en människa gjort sig skyldig till ett allvarligt brott. Då börjar man gå på terapi och i skola, säger åklagare Eija Velitski.

Mikael Segercrantz blev pappa sommaren 2010.

– Vi firade med familjen med en lång och skön utlandssemester.

Du har nu suttit fyra timmar i samma sal i tingsrätten med dem som misshandlat dig. Vad känner du när du ser och hör dem?

– Ingenting. Absolut ingenting.