Blev ogjort. Det finns glapp i vårdkedjan mellan Helsingfors sjukvårdsenheter och HUCS som bidrar till fördröjning i vården, säger Paula Kokkonen som vill se mer diskussion mellan de starka aktörerna inom sjukdistriktet. FOTO: Kristoffer Åberg

Kokkonen efterlyser krafttag mot nyhjälplöshet

- Är jag högljudd frågar politikerna om jag inte har annat att göra. Men jag har aldrig prutat på min etik, säger Paula Kokkonen, avgående biträdande stadsdirektör för social- och hälsovården i Helsingfors. På onsdag diskuterar stadsfullmäktige frågan vem som ska bli hennes efterträdare.

- Många har redan knackat på och sagt att jag behövs på olika poster men jag bromsar. Jag ska först känna efter vad jag vill göra framöver, säger Paula Kokkonen, 65, med en dryg månad kvar till pension.

Det är Kokkonens 20 000 arbetskamrater inom stadens social- och hälsovård som ska sammanfatta vad som gjorts väl och vad som borde ha gjorts annorlunda, om man får tro henne själv.

– Jag är stolt över att ha så kompetenta och engagerade medarbetare. Ingen chef åstadkommer någonting ensam, det ligger mycket arbete bakom allt.

Ingen tid att bära etikens fana
Kokkonen talar om olika "liv". Och det står klart att den senaste perioden på sju år, som högsta chef på det sociala området i Helsingfors, inte gett mycket utrymme för att vara offentlig opinionsbildade eller fanbärare i frågan om stadens etiska linje.

– Det kunde jag göra i Medicinalstyrelsen och Rättsskyddscentralen för hälsovården. Men jag har aldrig behövt kompromissa om min egen etik och jag diskuterar ständigt med stadens ämbetsmän.

Den sociala sektorn får ofta rollen som stadens sociala samvete och ansvar i komplicerade frågor. Får ni bära hundhuvudet?

– Ja, dagligen, och visst har vi misslyckats i enskilda fall. Men vissa dagar känns kritiken oerhört orättvis då jag vet att 20 000 professionella och empatiska människor gör sitt bästa för att invånarna ska få bra social- och hälsovårdsservice, och att det mesta fungerar.

Borde din post inkludera mer utrymme för att offentligt tala om stadens etiska linje?

– Det är mycket svårt. Är jag högljudd frågar politikerna om jag inte har annat att göra. Att vara opinionsbildare, skriva och debattera, kräver tid och energi. Det är bort från mitt övriga jobb som är att leda produktionen av tjänsterna.

– Vägen är aldrig rak i en politisk apparat. Det är inte så enkelt att åstadkomma det som man själv skulle säga är det absolut bästa. Vi har gjort omorganiseringar och nya är på väg, men vilka de är och när det blir är svårt att säga.

Ryggradslöst i alkoholfrågan
Samma dag som ishockeylandslaget vann VM-guld, och det blöta firandet utanför Kokkonens fönster i stadshuset inleddes, behandlade stadsstyrelsen en rapport om konkreta åtgärder för att minska alkoholdrickandet i Helsingfors.

– Ett ironiskt sammanträffande, säger Kokkonen som är besviken på att stadsstyrelsen inte vågade ta ett strängare beslut än att anteckna rapporten för kännedom.

– Vi föreslog bland annat förbud mot alkoholreklam i spårvagnar och på busshållplatser och att stadens tillställningar i huvudsak ska vara alkoholfria – vilket de ju redan i praktiken är.

Efterlyser pliktkänsla
Kokkonen vill ha djupgående förändringar i samhället; en avmedikalisering av människan, större gemenskaps- och plikttänkande i stället för otålig individualism, och att familjemiddagen återinrättas.

Läkarkåren och andra myndigheter får sig en känga för att de fostrar invånarna till beroende och nyhjälplöshet.

– Förr grät man ut mot en väns axel om man blev lämnad av pojkvännen. I dag ska alla ha en egen terapeut och myndigheter uppmuntrar invånarna att ta kontakt vid minsta problem. En del av stadens tjänster kunde flyttas över på invånarna eller blir virtuella. Vi kan lita mer på klienterna, exempelvis låta dem mäta och väga sig hemma.

Du vill skjuta över stadens ansvar på invånarna?

– De som inte förmår ta hand om sig själv ska vi stödja. Samhället kan inte omfamna eller bemöta alla på samma sätt men liknande grupper ska behandlas lika. Ingen kallar det orättvist att en 16-årig ishockeyspelare får annan mat än en sex månaders bebis. Alla har ansvar för sina egna liv, vi är samhället. Om vi vill att samhället ska göra allt säger vi samtidigt ja till högre skatter.

Det låter som en hård linje.

– Jag är på väg ut. Nu vågar jag säga vad jag tycker utan att det tolkas som stadens linje, eller att man börjar vädra förändringar och politiker attackerar mig.

– Jag förespråkar också vårdtestamenten för livets slutskede. Vi har så mycket medicinska apparater nu för tiden att det behövs en gräns för principen "gör allt som är möjligt". De som är redo att bli av med apparaterna måste få bli det, trots att släkten är emot. Vi måste kunna diskutera öppet.

"Romerna ska anpassa sig"
Ner på en konkret nivå: Romerna och Heikki Hurstis kritiserade brödköer i Berghäll.
Romfrågan vill Kokkonen inte kommentera, eftersom stadsdirektören och partikollegan Jussi Pajunen har sin hand över ärendet, men hon upprepar i stort hans ståndpunkter: Ett nordiskt välfärdssamhälle löser inte problem genom att skapa etniska läger. Staten tvår sina händer när de i stället borde trycka på inom EU.
 

Så vart ska romerna i Helsingfors ta vägen?

– Vi har campingområden om de inte vill hyra en bostad. Romerna tackade nej till boendet för bostadslösa på Sanduddsgatan för att de tyckte att det var för kontrollerat. Men Finland är ett rätt kontrollerat samhälle. Man kan inte komma hit med sina egna regler.

Och Heikki Hursti, kunde staden sponsorera verksamheten med en lokal?

– Ingen ska behöva köa för bröd utomhus. I princip ska staden ta hand om de som behöver hjälp. Vi diskuterar som bäst om det kunde ske via bland andra Hurstis verksamhet.

Socialarbetare till brödkön
Kokkonen satte bostadslösheten och brödköerna högt på sin agenda när hon tillträdde för sju år sedan.

Beträffande bostadslösheten tycker hon att staden har gjort mycket.

– Staden kunde bidra med socialarbetare som utreder situationen för de som står i brödköerna, och löser deras problem. Där står många olika sorters människor och många saker kommer till uttryck.

– Jag förstår att det är svårt att klara sig på minimiinkomster en längre tid och att man försöker få tag på allt extra. I andra fall undrar jag varför de inte tar kontakt med de sociala myndigheterna för att få ordning på sitt liv.

På onsdag  diskuterar stadsfullmäktige Paula Kokkonens efterträdare. De gröna har ställt upp Minerva Krohn som motkandidat till Samlingspartiets Laura Räty. Kokkonen vill inte kommentera sin efterträdare.

Processen har kritiserats för att vara för politisk. Borde valprocessen förändras?

– Stadsledningen har kommit överens om att de här fem posterna är öppet politiska, och efter mig har flera politiska tjänstemän tillsatts. Vill vi ändra på det måste hela systemet förändras.

 

PROFIL PAULA KOKKONEN
• Namn: Paula Tellervo Kokkonen, 65.
• Familj: Make. Gifte sig i 50-årsåldern.
• Bakgrund: Juris kandidat. Vicehäradshövding. Överdirektör för Medicinalstyrelsen, Social- och hälsostyrelsen, Rättsskyddscentralen för hälsovården och förvaltningsråd på Högsta förvaltningsdomstolen.
• Plock i förtroendeuppdragen: Samlingspartistisk riksdagsledamot (1995–2003), Helsingfors stadsfullmäktige, Folkpensionsanstaltens fullmäktige, styrelsen för Penningautomatföreningen, rådgivare inom WHO, Europarådets bioetiska kommitté, forskningsetiska sektionen i Vetenskapliga centralkommissionen och sakkunnig i Finlands Läkarförbunds utskott för etiska principfrågor.
• Böcker på nattduksbordet: Krigskonsten av Sun Zi, Leila Simonens Loistava lähtö, Jimmy Carters White House Diary och Mihail Solohovs Hiljaa virtaa don.
• Aktuellt: Går i pension den 15 augusti.
• Gör i sommar: Har jag inte hunnit tänka på.