Janne Wass: Den politiska schlagerfesten

Efter mycket förhandshajp och tippande och manglande kör den äntligen i gång i morgon: finalen i Eurovisionsschlagerfestivalen (ESC). Om allt gått vägen i semifinalen i går kväll, kommer yrvädret Krista Siegfrids (för att parafrasera Hbl:s Malin Slotte) att få bevisa hur långt hennes sprittiga tuggummipop räcker.

Europeiska tv-unionen EBU vidhåller krampaktigt att ESC frånsäger sig alla politiska budskap, och allt annat vore dödsdömt. Men man kommer inte ifrån att festen har sina politiska konnotationer. ESC startades som ett politiskt projekt 1957 för att skapa sammanhållning mellan de syd- och mellan­europeiska länderna efter andra världskriget. I och med Sovjetunionens fall kom 1993 flera östeuropeiska länder med och deltagarländerna har speglat den övergripande politiska bilden i Europa.

Politiska budskap är inte främmande, i år har vissa till och med försökt göra politik av Siegfrids harmlösa lesbiska kyss. Även om de mest flagrant ställningstagande bidragen har rensats bort, har ställningstagande sånger inte fattats. Redan alla bombastiska ballader om fred och broderskap är ju i sig politiska.

Det finns vittnen på att Spaniens Franco 1968 mutade de jugoslaviska domarna för att Spanien skulle sno segern framför Cliff Richard, vilket ledde till att Österrike bojkottade spektaklet året därpå. 1972 framförde irländska Dana landets bidrag på iriska, vilket sågs som ett ställningstagande i den då heta konflikten i Nordirland. 2009 förbjöd Moskva en gay pride-parad som skulle gå av stapeln samma dag som finalen och samma år förbjöds Georgiens bidrag We Don’t Wanna Put In. I fjol så gott som dominerade politik och mänskliga rättigheter finalen i Azerbajdzjan, en tillställning som för övrigt var en enda stor PR-tillställning för den styrande familjen. I år var det Esma och Vlatko från Makedonien som fick byta ut sin låt som sågs som imperialistisk.

Sedan har vi diskussionen om blockröstande som också tolkats som uttryck för politik, men som väl snarare har att göra med kulturell gemenskap, med vissa undantag. Till dessa hör bland annat Cypern, Grekland och Turkiet. 2003 då diplomatin kring Cypern var het, skedde något aldrig tidigare skådat då Cypern inte gav fulla 12 poäng, utan endast 8, till Turkiet. Melani Steliou som presenterade poängen underströk vikten av händelsen med orden ”Europa, fred till Cypern. Turkiet: 8 poäng”.

Man kan också se på saken ur en annan synvinkel. Underhållning och nöje spelar en stor roll för människor i svåra tider. Ett av de mest kända exemplen är de underhållare som sedan andra världskriget turnerat bland de amerikanska soldaterna i krig, från musiker, skådespelare och komiker till skönhetsmisser. I dag är USA:s armé den största producenten av live-underhållning i världen.

En trend är också att det i tider av krig, misär och oro frodas eskapistisk och glättig underhållning. Då verkligheten erbjuder få orsaker att fröjdas är det inte tungsinta dramer man vill se på bio. Man vill slippa allt det jobbiga för två timmar av roligt nöje för att sedan orka ta itu med vardagen igen. Om detta vittnar bland annat Saddam Husseins bödel i Jason Burkes reportagebok On the Road to Kandahar. Utan amerikanska filmer skulle han inte orka leva, säger bödeln, USA:s fiende nummer ett under 00-talet.

ESC innehåller varje år sånger som tar upp aktuella politiska frågor. I år är det framför allt Greklands Koza Mostra med låten Alcohol is Free som sticker ut. Något som ytterligare skvallrar om de svåra ekonomiska tiderna är att det i år är hela elva länder som valt att inte vara med. Men kanske är det just i dessa tider, då den ekonomiska krisen har gjort Europa mer splittrat än på länge, som schlagerfestens eskapistiska glitter och glamour behövs. Passande är också att festivalen i år ordnas i neutralitetens hemland Sverige, där ingen behöver ta anstöt av annat än den höga prisnivån. Kanske behövs det ett tillfälle då européerna kan påminnas, med hjälp av några timmar meningslös underhållning, om det ideal som någon gång låg som grund för den europeiska gemenskapen – och som sammanfattas i årets festivalmotto: We are one.