Tio centimeter från en perfekt avslutning

Herrarnas spjutfinal hade alla ingredienser som en riktigt mäktig mästerskapsfinal ska ha. Ett par jättekast, fantastiska överträffanden av sig själv och en hisnande sista omgång samt en världsmästare som minst sagt förtjänade en guldmedalj.

Och en blåvit medalj på köpet, dessutom.

Tero Pitkämäki tog sin första VM-medalj sedan triumfen i Osaka för sex år sedan och han får i dag kliva upp på prispallen för första gången i ett stortmästerskap sedan EM i Barcelona 2010.

– Jag satte absolut allt på spel så på det viset grämer det inte alls, säger Pitkämäki vars 87,07 blev bara en decimeter från Vitezslav Veselys guldbåge.

– Lite grämer det men medaljen blir klarare hela tiden. Det här är en stor medalj för mig, säger Pitkämäki.

Guldmedaljören Vesely led av knäproblem inför finalen och han satsade som ofta förr allt på första kastet.

– Tävlingen gick precis som jag hade förväntat mig. Vesely dundrade på i första omgången och det blev en fin jakt på honom. Det var en oerhört fin tävling med hög nivå. Jag njöt för fullt och det var fint att vara med och kämpa.

Pitkämäki gjorde en stark insats med hela fyra kast över 85 meter. Favoriten och bronsmedaljören Dimitrij Tarabin lämnade han bakom sig med besked - också om ryssen på sista kastet nådde 86,23 och förstörde kenyanen Julius Yegos jätteskräll.

– Jag gjorde en bra serie. Mitt andra kast hade varit enormt men spjutets bakända släpade efter och det tog den bästa skärpan av kastet. Mellan kasten psykade jag mig själv att få ett ännu bättre kast. Det var en högklassig tävling, säger silvermedaljören.

Pitkämäki blickar bakåt på den fina säsongen och medger att han var lite orolig över om han hinner återhämta sig bra nog för att vara med i guldkampen efter operationen. Men slutet gott, allting gott.

– Ett stort tack för medaljen hör till tränaren Hannu Kangas och åt min läkare, säger Pitkämäki.

Ruuskanen riskerade

Antti Ruuskanen fick aldrig tekniken att klaffa men han förbättrade på sista försöket från 80,32 till 81,44 och knep således två skalpar i sista omgången så att slutplaceringen blev en sjätteplats.

– Det gick inte som jag hade önskat. En sjätteplats - jag hade kunnat nå högre, säger Ruuskanen vars leende trots besvikelsen inte slocknat helt.

– På sista kastet satsade jag allt vad jag hade kvar. Men också om jag hade nått årsbästa eller en säker båge på 84-85 meter så hade inte min placering ändrats mycket.

Sjätteplatsen är VM-truppens nästbästa placering men Ruuskanen som tampats med tekniska bekymmer ser inget positivt med det.

– Jag hade chanser för ett klart längre kast och en bra chans att få kliva upp på pallen. Men det var en sådan här dag i dag.

Samma gamla visa. Tekniska problem och problem med den stödjande foten vilket ledde till dålig tajmning. Tränaren Aki Parviainen gjorde sitt bästa från läktaren men då Ruuskanen valde att riskera och sikta på medalj blev resultatet inte vad han hoppats.

Men gentlemannen och lagspelaren som han är gratulerade han rejält landsmannen som såg till att det blev en spjutmedalj i tredje stora mästerskapet i följd.

– Bra att Finland fick sin medalj. När gubbarna är i skick så flyger spjuten långt. Själv klarade jag inte av det i dag.