Gångaren Halkivaha tar sina första steg

20 km gång

Ännu för ett två år sedan var Anne Halkivaha en medaljkandidat på nationell nivå. Flitigt tränande under stortävlingsmedaljören Reima Salonens vakande öga har under senaste tiden lyft henne till landslaget.

– Att jag i fjol klarade B-gränsen till OS var en överraskning och att jag i Naumberg förbättrade mitt rekord överraskade mig också. Det berättar att jag under varje träning utvecklat mig och nu känns det som om min nivå är bättre än i fjol, säger Halkivaha dagen före sin VM-debut.

Karriärens andra stortävling blir ännu en läroresa och förhoppningsvis en bra byggkloss för grunden som hon bygger för framtiden.
– Det här fungerar ännu som träning för mig. De större målen ligger längre borta i framtiden. Jag vågar inte ställa några tids- eller placeringsmål. Jag gör ett lopp som liknar min stil och då ska tiden och placeringen bli hyfsade.

Hennes säsongbästa noterade hon i maj på samma bana där hon i fjol klarade OS-gränsen. Tiden då var knappa två minuter långsammare än tiden i år, så en förbättring på resultatet i London är sannolik.

De senaste två åren har huvudfokus i Halkivahas träning varit på gångtekniken. Farten kan hon öka på när tekniken håller, men ännu förväntar hon sig inga under. Det gäller att ha tålamod.
– Det finns mycket tid kvar. Jag har jobbat hårt i ett par år och några år till så kan man förvänta sig något mera.

Halkivaha berättar att hon njuter av att träna. Men hand i hand med att träningen rullar på med positiv utveckling stiger viljan att tävla.
– När man märker hur mycket man har utvecklat sig så vill man tävla och se hur bra det går. Sedan när man tävlar så vill man träna mera så att nästa tävling går bättre.

27-åringen är spänd på ett sunt sättt inför tisdagens lopp. Startpistolen pangar redan halv tio-tiden (8.35 finsk tid) och det varma vädret samt flera diskvalificeringar i herrarnas motsvarande lopp gör 20-kilometersloppet svårt att förutspå. Men Halkivaha känner sig laddad och säker - inte minst för att tränaren Reima Salonen gått på exakt samma bana i Moskva-OS 1980.
– Banan verkar vara bra och Reima har berättat om den. Banan tycks vara en aning lättare än den i London. Gällande diskvalificeringarna är jag inte oroad. Jag har aldrig blivit diskad och tekniken har jag tränat så mycket på att den håller.

Men trots att tisdagens VM-bana, som har start och målgång på stadion, passar Halkivaha bättre än OS-banan som slingrade sig på gatorna i centrala London, medger hon att stortävlingsstarten väcker en pirrig känsla inom henne.
– När jag kollade på herrtävlingen på teve och funderade att det är jag som ska vara på startlinjen om ett par dagar kände jag att jag hade fjärilar i magen. Men inte lönar det sig att tänka så mycket på det i onödan.

Väckarklockan tjuter klockan fem på tisdag morgon men det stör inte morgonpigga Halkivaha som ser chansen att representera Finland som en ärorik uppgift.
– Jag minns att jag som mindre tittade på Sari Essayah och Valentin Kononen på teve och det är fint att jag själv får bidra till de finländska gångtraditionerna.