Latvala har tävlat upp sig i form

100 m

Latvala gör sin VM-debut i försöken på 100 meter, men på 200 meter finns den riktiga potentialen. Rekorden har hon putsat på bägge sträckorna och hon siktar på att stoppa tidtagaruret i god tid också i Moskva.

– På paradsträckan 200 m påverkar tävlingsförhållandena mindre och statistiskt sett har jag bättre chans på framgång på den sträckan, säger Latvala som spräckt 23-sekundersgränsen för första gången i år.

På 100 m blommade hon tidigt i år då hon skrällde med 11,36 i tyska Weinheim i slutet av maj. Efter det löpte hon åtta 100-meterslopp utan att komma närmare än en tiondel från rekordtiden.
– Formen är nu bättre än på försommaren, säger Latvala leende.

11,36 i maj men omkring 11,5–11,7 i sju raka lopp efter det. Låter inte som om Latvala har rätt, men vindförhållandena står bakom hennes påstående. Hon löpte sju raka hundringar i motvind innan hon äntligen fick vind bakom ryggen.
Resultatet? 11,36.

I FM kom hon två gånger klart under 11,5 sekunder och de senaste veckorna har hon satsat på att toppa formen. Det blev en tävling i Kuortane där hon löpte 200 m på 23,26 – 0,28 sekunder från sitt personbästa.
– Efter FM har jag tränat med de här tävlingarna i sinnet. Det sista träningspasset gick perfekt – jag har aldrig löpt så hårt under det träningsmomentet som då. Framgången blir åtminstone inte beroende av formen, säger Latvala.

I VM 2011 krävdes en tid på 11,34 att ta sig vidare till semifinal på hundringen medan 23,25 räckte på 200 m.
Vad säger du om de tiderna?
– Om tekniken håller och vinden är lämplig så har jag en chans, säger 25-åringen och syftar på 100-metersloppet.
– Tiderna på 200 m låter definitivt möjliga att nå. Målet är att ta sig vidare och genast i försöken komma nära rekordtiden om inte under den. Känns hoppingivande om tiderna är desamma som i förra VM.

I sina tre senaste finallopp har Latvala noterat tiderna 23,26, 23,31 och 22,98. En plats i semifinalerna kan kräva en liten förbättring men Latvala har på känn att hon har det som krävs.
– Tiderna på 23,3 har kommit genom bra lopp men utan någon superladdning, säger hon.

Allt är i skick, om man ska tro Latvala, men receptet bakom den uppåtpekande formkurvan är något speciellt. Latvala har inte haft någon egentlig längre träningssäsong – i stället har det blivit totalt 22 sprintlopp på tio veckor. Grym takt, minst sagt.
– Tja, det har blivit en hel del fler tävlingar än i fjol. För mig fungerar tävlingar som den bästa träningen. Man lär sig inte tävla utan att tävla.

Och visst fungerar det. Skillnaden på snittiden mellan säsongens fem första och fem senaste lopp är 0,08 och 0,33 sekunder på 100 respektive 200 m i de senaste tävlingarnas favör.
Mycket resande, mycket tävlande men klart lugnare inför viktiga tävlingar. Så enkelt är det. Latvala är redo för kamp.