Tommi Willberg: Vem hade du valt?

Som väntat blev valet av spjut­herrar den stora snackisen. Man känner sig kluven då friidrottsförbundet valde att skicka Teemu Wirkkala till VM i stället för Ari Mannio.

Mannios årsbästa är 84,65, Wirkkalas 82,91 – fördel Mannio där.

Mellan slutet av juni och Kalevaspelen noterades Mannio för 83,26 i Diamond League-tävlingen i Birmingham medan Wirkkala höll en stadig nivå på cirka 82 meter. Att Wirkkala var jämn kan ses som ett plus, men då också Mannio noterades för flera bågar över åttio meter blir det Mannio som har fördelen där också.

Herrarnas inbördesmöten i år står 1–1 men Wirkkala vann över Mannio i tungt vägande FM. Dessutom pekar Wirkkalas formkurva uppåt medan Mannios pekar rakt framåt på en säker åttiometersnivå. Wirkkala tar poängen ur den synvinkeln.

Faktum är att varken Wirkkala eller Mannio för tillfället är på god VM-nivå. Visst, med ett kast på 82–83 meter lär du nog gå till final och med samma resultat kan du ta dig in bland de åtta bästa och få kasta alla sex omgångar. Om nivån mot all förmodan är lika kass som i ­OS-finalen, tävlar du om ­medalj men det är ytterst osannolikt att sådana kast räcker till medalj i Moskva.

För tillfället känns det som om förbundet fattade fel beslut.

Mannio har visserligen varit snäppet blekare än Wirkkala på sistone men att påstå att han är i rentav dålig form är en lögn.

I och med att förbundet tog ut den slutliga truppen före söndagens Elittävlingar i Kuortane blir situationen intressant. En besviken Mannio lär delta och om han där klår upp Wirkkala ger han ­genast förbundet en smäll på ­nosen.

Medierna och idrottsfolket får åter håna förbundet och peka ut Jorma Kemppainen och gänget som syndabockar.

Men i ärlighetens namn känns det som en gammal visa att skylla på förbundet. Om idrottaren själv presterat bättre hade det varit ett enkelt val. Vem hade du valt om du haft två dåliga alternativ?