Hemma ska vara bäst för Erica Hjerpe

– Det känns jättebra att få tävla på hemmaplan. Jag tränar på Karlsplan under somrarna och det är så klart en extra stor grej att få tävla här. Jag kan räkna med extra stöd från publiken och det kommer att göra att jag tänder till, säger Erica Hjerpe.

I helgen är det dags för FM i friidrott på Karlsplan i Vasa och Erica kan knappt vänta att få ge sig in i morgondagens kval till stavfinalen. Framför allt med tanke på att hon misslyckades med säsongen stora mål att ta sig till final i EM för 22-åringar som avgjordes för ett par veckor sedan i Tammerfors.

– Jag hade feber ännu två dagar före tävlingarna och uppladdningen blev den sämsta möjliga. Jag hade inte tillräckligt med krafter att klara mig bra i EM och det var en mycket stor besvikelse. Nu är jag definitivt ute efter revansch i FM, säger 19-åringen från Korsholm.

En annan sak som sporrar henne inför FM är fjärdeplatsen från i fjol. Hon och tre andra tävlande klarade samma höjd, men den gången hamnade Hjerpe utanför prispallen på grund av fler rivningar.

– Jag var otroligt besviken över att det inte blev medalj, men nu får jag en ny chans. Det blir ingen lätt uppgift, för det finns flera tjejer som har hoppat kring fyra meter så allt måste stämma.

Ett eventuellt FM-guld vill Erica inte prata om. Orsaken är att Minna Nikkanen för tillfället är ohotad etta och har klarat höjden 445.

– Nikkanen är i en klass för sig och är svår att hota, men man måste tro på sig själv. Hon är inte oövervinnelig och om Nikkanen har en dålig dag och jag lyckas nå mitt mål på 430 för säsongen kan vad som helst hända.

Problemet för Hjerpes del är att hon i dagsläget är långt ifrån att nå målet. Det var efter en framgångsrik inomhussäsong som hon siktade högt inför sommaren. I mars vann hon FM för 22-åringar med personbästa på 411.

– I det skedet såg allt bra ut och jag kände mig säker i hoppningen. Men under sommaren har jag haft problem och en orsak är att jag inte kommer överens med tävlingsstavarna som är styvare än dem jag tränar med.

– Det har delvis gjort att tekniken inte har fungerat lika bra med dem, förklarar hon. 

Det har påverkat självförtroendet och det som i nuläget är hennes största fiende är den mentala biten.

– Jag jobbar hela tiden med att höja självförtroendet och bli bättre på hantera det mentala. Det jag försöker göra är att hitta tillbaka till den fina formen som jag hade i våras. Själv upplever jag att jag blir starkare hela tiden och jag vet att jag har potential att hoppa högt.

Det hon syftar på är att hoppningen fungerar bra under träning.

– Jag har flera gånger hoppat över fyra meter på träning och jag har också fått låna en ny stav som fungerar mycket bra. Det är så klart en helt annan sak att göra det på träning, men det känns ändå bra att veta att jag har betydligt högre höjder i kroppen och om jag får till det siktar jag på personbästa i FM, säger hon.

Och fortsätter:

– Klarar jag det är jag nöjd och då återstår det att se om det räcker till medalj.

Hon är i startgroparna av karriären och de stora målen i framtiden är EM för 23-åringar i Tallinn om två år.

– Men jag såg att kvalgränsen till EM i Zürich nästa år är 435 och om jag ska klara 430 i år kan jag kanske ta den höjden nästa år. Det finns också i tankarna för Nikkanen skulle behöva litet sällskap, säger hon och skrattar.

Det stora målet är OS i Rio 2016.

– Det är tre år dit och om jag förbättrar kontinuerligt hoppas jag få medverka i OS.