Magisk Murray bröt förbannelsen

Andy Murray sjönk ner på knä medan 16 000 personer på läktarna hoppade upp och jublade. Efter en paus på 77 år har britterna äntligen en segrare i sin älskade hemmaturnering.

77 år eller 28 195 dagar. Så länge tog det för Storbritannien att få en ny segrare i Wimbledon. Inte undra på att det var en känsloladdad stund för Andy Murray då han stod mitt på planen med slutna ögon efter att ha säkrat segern i hemmaturneringen.


– Det här känns alldeles fantastiskt. I fjol var det här en av de tuffaste dagarna i karriären, i dag är det en av de bästa, sade Murray på gräset i London.


Efter finalförlusten i fjol fick Murray gång på gång än en gång höra namnet Fred Perry och årtalet 1936. Då hade han precis brutit en förbannelse i Wimbledon, men inte den andra. Han hade som första britt sedan 1938 tagit sig till final, bara för att förlora mot Roger Federer.


Men efter finalförlusten i Wimbledon såg skotten Murray ut att växa som spelare.


Han slog Federer i OS-finalen och spelade hem titeln i US Open på hösten. Det var den första brittiska Grand Slam-segern på 76 år. Han visade inför årets turnering prov på stark form då han höjde hemmaförhoppningarna till nya nivåer tack vare segern i Queens.


Det var som om han behövde finalsegern för att kunna vara redo för att vinna på hemmaplan.


Och då han klev in på planen inför gårdagens final mot Novak Djokovic var han fast besluten för att bryta den 77 år gamla förbannelsen och en gång för alla tysta allt prat om Perry och 1936. Och som han gjorde det! Serben fick se sig slagen i tre set med 6-4, 7-5, 6-4.


– Jag inser nu hur mycket ni alla ville se en brittisk segrare här. Jag hoppas att ni njuter av det här. Det gör åtminstone jag, sade Murray efter att han samlat sig en stund.


Inför årets turnering medgav Murray öppet hur stor press han känner på sig. Han talade om den långa segertorkan på hemmaplan, de egna förväntningarna, finalförlusten i fjol och den enorma hungern han hade för att nå framgångar just i Wimbledon.


Då han i går kväll stod på den slitna gräsmattan på centercourten kunde man se att han njöt av varje sekund.


– Mina damer och herrar, låt mig presentera, Wimbledonmästaren 2013: Andy Murray!


Speakerns röst fick publiken att brista ut i ett sällan skådat jubel och Murray hade svårt att hålla känslorna i styr. Hans mamma grät på läktaren medan dagens stjärna själv såg ut att ha svårt att förstå vad han lyckats med.


– Det var en helt otrolig match och det känns fantastiskt för tillfället, fick han fram medan han tittade omkring sig.


Till slut riktade han blicken mot sin tränare, före detta storspelaren Ivan Lendl.


– Den här segern är också för Ivan. Jag vet att han gjorde allt han kunde i sin karriär för att vinna här. han har jobbat mycket bra med mig för att jag ska kunna lyckas med det här, sade Murray och möttes av ett brett leende från den tjeckiska legenden.


Lendl vann sammanlagt åtta Grand Slam-titlar men fick se sig slagen i finalen i Wimbledon båda gångerna han tog sig dit.