Hanna-Maari Latvala. Foto: Lehtikuva / Juha Sorri.

Finlands punktligaste idrottspsykolog

Under vintern noterades hon sju gånger för en tid inom tre hundradelar av varandra på 60 m och hittills har hon tangerat VM-gränsen på både 100 m och 200 m. – Jag är rätt punktlig av mig, säger sprintern Hanna-Maari Latvala.

 



Hon fick vara frisk och skadefri under vintersäsongen och hon följde sitt smått uppdaterade träningsprogram till punkt och pricka. Det har hittills lett till tre personliga rekord – inte minst på paradsträckan 100 m.

– Mina tävlingsegenskaper har blivit bättre och jag har hela tiden varit i skick. Jag kunde förvänta mig goda resultat, säger Latvala som i slutet av maj inledde utomhussäsongen med att skala av 14 hundradelar från sitt rekord på hundringen.
– Jag har faktiskt inte sett någon video på loppet så jag kan inte säga vad som gick rätt tekniskt sett. Men det påverkade säkert att jag var så avslappnad och att jag inte hade några förväntningar. Jag var på väg hem från träningslägret i södern och stannade bara upp för ett lopp utan att tänka på det desto mer.

Latvalas färska rekordtid är hela tre tiondelar bättre än hennes bästa notering för ett drygt år före rekordloppet och sedan säsongen 2011 har Latvala lyckats förbättra sitt rekord från 12,00 till internationellt hyfsade 11,36.

– Jag har knipit flera tiondelar från rekordtiden per år och om jag vill hinna någonstans under min karriär så ska jag fortsätta förbättra. Det är ingen idé att ställa upp lägre mål – då kommer man ingen vart, säger 25-åringen som utexaminerades till idrottspsykolog i början av sommaren.

Med realism mot VM

11,36 på paradsträckan är inte bara en hyfsad tid och en rejäl rekordförbättring utan också exakt den tid som krävs för att kirra en plats i VM. Utöver B-gränsen på hundringen satte hon också rekord på 200 m inomhus med tiden 23,30.
Och javisst – B-gränsen till Moskva-VM är också 23,30.

– Jag är rätt punktlig av mig, säger Latvala med ett skratt.

Efter rekordloppet har Latvala inte kommit nära sitt 11,36 men hon är inte orolig.

– Jag vet att jag är i bra form. Jag har haft dålig tur med väderförhållanden och haft flera tävlingar i motvind. När solen har skinit i Finland har jag tävlat nån annanstans där det varit +14 grader och regnat, säger Latvala som syftar på Europacuptävlingen i Dublin där hon fick ta sig i mål i nästan sex sekundmeters motvind.

Hurdana tider kan man förvänta sig av dig?

– På hundringen kan jag nå en tid som börjar på 11,2. 200 meter är något av en joker eftersom jag inte löper sträckan så ofta. Men med ett riktigt bra lopp så kan jag komma nära 23 sekunder.

Mot VM blickar Latvala ivrigt, men utan utopiska drömmar om stora framgångar.

– Målsättningen beror mycket på hur nästa månad går. Jag vill förstås maxprestera men vi måste vara realistiska – för att nå semifinalerna måste jag lyckas riktigt, riktigt bra. Om ett par år kan man förvänta sig något större.

Sin utbildning utnyttjar hon också inför viktiga tävlingar – något hon inte hade en aning om att man kunde göra då hon var yngre.

– Jag fick nytta av det redan under utbildningen. Det gällde att tillämpa vad man lärt sig. Mest handlar det om fantasiträning och om att hitta det optimala tävlingshumöret.