En anspråkslös målskytt från Esbo

Säsongstarten i våras var trög för FC Honka. I de fyra första ligamatcherna lyckades Esbolaget inte göra ett enda mål och ännu i maj låg FC Honka bland de sista lagen i serietabellen. Som av ett under lyckades laget byta ut raden av förluster mot vinster och klättra upp till tabelltoppen. Den 20-åriga anfallaren Tim Väyrynen har haft en betydande roll i lagets omvandling.

– Början av säsongen var svår och vi hade svårigheter med målgörandet. Inför säsongen kom några nya utländska spelare till laget och det tog sin tid innan vi alla började spela samma spel, berättar Väyrynen medan lagkamraterna springer in i och ut ur omklädningsrummet efter dagens träning i Hagalunds idrottspark. De skrattar och skämtar med varandra, och det är tydligt att de trivs bra ihop.

– Nu har vi en väldigt bra stämning i laget och det syns i hur vi spelar.

Själv led Väyrynen vid säsongstart av en skada i ljumsken och måste genomgå en operation. Det gjorde att han var tvungen att lämna emellan säsongens sju första matcher.

– Dessutom led jag under vintermånaderna av någon mystisk förkylning som störde mitt tränande, men operationen gjordes väldigt proffsigt och efter tre veckor kunde jag redan träna för fullt, säger Väyrynen.

I slutet av maj var han i skick att spela igen, ungefär samtidigt som det började gå allt bättre för Honka. Sedan Väyrynen återvänt har bara en av lagets matcher slutat i förlust och en oavgjort. Själv har han gjort mål i nästan varje match och är den i ligan som gjort både flest mål och flest poäng per match, men är ändå väldigt anspråkslös över sina framgångar.

– Då resten av laget anfaller bra och mångsidigt är det lätt för mig och Kassu (anfallaren Kastriot Kastrati) att hitta målplatserna, säger han.

"Även Barcelona förlorar ibland"

Om två veckor ska Honka spela två kvalmatcher mot polska Lech Poznan i Europa League. Honka segrade i finska cupen och får därför börja kvalet direkt i andra omgången, men på grund av dålig tur får Honka emot sig ett av Polens starkaste lag.

– Vi fick nog den värsta möjliga motståndaren i lottningen, men med tanke på hur bra vi spelat under den senaste tiden är allting möjligt. Även Barcelona förlorar ju ibland, skrattar Väyrynen.
– Hur som helst blir det roligt att möta ett så stort lag som Lech Poznan och dessutom är de internationella matcherna väldigt viktiga för Honka som klubb.

Efter Europaspelen har Honka ännu drygt halva säsongen kvar i FM-ligan. Under tidigare säsonger har det ofta gått rätt bra för Honka, men i sista stund har laget ändå lyckats tappa greppet och blivit utan medalj. Enligt Väyrynen är målsättningen ändå klar i år.

– Vi ska nog hämta hem en medalj, men det kräver att vi tar alla poäng i varje match. För tillfället känns det som att inget är omöjligt, men det går ju aldrig att förutspå hur en säsong kommer att sluta, säger Väyrynen i sin anspråkslösa stil.

Väyrynen har en del mål även för sin egen framtid. I år har han spelat med U21-landslaget, och han hoppas att de skulle börja klara sig bättre och nå framgångar. Dessutom är även en plats i herrlandslaget i sikte.

– Herrarnas landslag är helt klart en av mina målsättningar. Det känns alltid fint att få spela för Finland.

Sikte på utlandet

Något som Väyrynen också har i tankarna är att spela utomlands. Under vintern försökte det nederländska fotbollslaget Heracles köpa eller låna honom, men varken han själv eller Honka var nöjd med kontraktet som de erbjöd och därför stannade han i Finland.

– Jag vill absolut prova på att spela utomlands för att testa mina gränser och för att utvecklas, men jag vill inte åka utomlands bara för att det är utomlands. Det är ingen idé att åka till ett annat land för att sitta på läktaren, så om jag ska åka så måste det vara till ett lag där jag får spela, säger han.

För tillfället är han ändå väldigt nöjd med sin plats i sin fostrarklubb Honka. I fjol lämnade Honkaspelarna Duarte Tammilehto och Tapio Heikkilä klubben på grund av problem med löneutbetalningarna, men Väyrynen har aldrig upplevt att det skulle finnas någon orsak för honom att byta lag.

– I Honka har jag alltid fått spela med bra spelare och haft bra tränare. Redan som yngre flyttade en del lagkamrater över till andra klubbar, men Honka har gett mig mycket och nu försöker jag ge lite tillbaka, säger Väyrynen.