Dickens långa finalväntan är över

Dicken–HC West
22–16 (9–8)
Dicken till final med 3–0 i matcher.

För andra matchen i följd släppte Dicken in bara 16 mål då laget tog sig till sin första final sedan 1997. Ett urstarkt försvar, styrt av bjässen Joona Hertola, fick till slut stopp på West som bjöd på rejält motstånd så länge man kunde.

– Vårt försvar fungerade riktigt bra och vi jobbade hårt hela tiden. Jag tycker att vi hade bra koll på deras anfallsspel hela matchserien. Vi visste vad de gör och, hur de rör sig och vart de vill skjuta, säger Hertola om Dickens starka defensiv.

I Westlägret var besvikelsen enorm över den missade finalplatsen och rutinerade Olle Stenius hade svårt att hitta förklaringen till varför det till slut blev så svårt att få anfallet att fungera i semifinalerna.

– Vi är missnöjda med vårt anfallsspel. Det känns som om vi skapar stora ytor men sedan vinner Dicken alla närkamperna. Vi bygger ju vårt spel på att vara starka i man mot man-situationerna och så går det så här, säger han och skakar på huvudet.

– Vi försvarar ju bra och jobbar mycket och hårt hela tiden men får ingen utdelning för det. Vi får inte något flyt i kontringsspelet.

Samtidigt passar han på att säga att Dicken var det klart bättre laget i alla matcherna och definitivt förtjänar sin plats i finalen.
Till skillnad från de två första semifinalerna bjöds Dicken på rejäl kamp om segern i den sista matchen. Något som kan vara oerhört viktigt för laget med tanke på finalerna. Den sista kvartsfinalen mot Sjundeå kom på halvmaskin och att ha tagit fyra komfortabla segrar utan att pressas rejält hade definitivt inte varit en optimal uppladdning inför finalerna.

– Borta mot Sjundeå stod det oavgjort med en kvart kvar och vi vann den matchen och så lyckades vi vända underläge till seger i dag. Det är mycket bra att vi får sådana matcher på vägen, säger Hertola.

– Vi är ett ungt lag som lär oss hela tiden. Det är viktigt att vi mentalt lär oss behärska de här situationerna.

Hertola hör till de mest rutinerade spelarna i sitt lag och har en stor roll då han styr försvaret från mitten. Förutom brodern Teemu Hertola har också de yngre och mer oerfarna Casimir Stierncreutz och Max Knuts spelat starkt defensivt.

– Jag kanske bidrar med en viss trygghet för de yngre killarna. Det är klart jag försöker visa att man måste ge allt i varje situation, att det gäller att försvara lite hårdare än normalt och att man ska sätta lägena i de här matcherna, säger Hertola.

Han räknar upp precis alla de delmoment av spelet han skötte prickfritt i går då han ledde sitt lag till final. Förutom att han gjorde livet surt för Westanfallarna som gång på gång fick känna på hans fysiska närvaro var han också matchens bästa målskytt med sina sex fullträffar.

– Det är nog första gången i en semifinal jag gör flest mål, säger han med ett flin.
– Visst är det kul att göra mål och jag har ju haft en hel del lägen också i de tidigare matcherna utan att få in bollen.

Nu blir det en veckas vila för Dicken innan finalerna kör i gång.

– Det ska bli riktigt kul. Försvaret kommer på nytt att vara i nyckelroll och vi ska prestera på samma sätt som i de här matcherna, säger Hertola.

Förutom det starka försvaret lyfter han fram lagets bredd som en viktig sak inför finalserien.

– Den mentala sidan är också viktig och West gav oss mycket i den här matchserien med tanke på den biten.

Nu får Hertola och Dicken vänta på att finalmotståndet klarnar. Det mest sannolika är att grundseriesegraren Cocks kommer att stå för motståndet. Riihimäkilaget tog en 2–1-ledning över BK-46 i går på hemmaplan.