Hockeyklubban kinesisk och av kompositmaterial

Produktionen av klubbor har genomgått en revolution de tio senaste åren: virke har fått ge vika för kompositmaterial och produktionen har flyttat till Kina.
Koho – som numera ägs av kanadensiska Reebok-CCM – var en gång i tiden världens största och kändaste klubbtillverkare. Koho lägger ner sin produktion i Tammela till hösten. Företaget är en av de sista som försvinner, tidigare är det redan många klubbtillverkare som blivit utslagna i konkurrensen.
I höst återstår endast en producent av träklubbor: Tac-Stick i Laukas. Tac-Stick tillverkar 50 000 klubbor om året till Ryssland och de lägre serierna i Finland.

– Förr i tiden sysselsatte branschen lika många personer som tre varv enbart i Mellersta Finland, säger Tac-Sticks vd Kauko Sihvonen.

I Padasjoki gör Forna Montreal fortfarande träklubbor för målvakter – bolaget är dock ägt av amerikaner numera.

Snabb förändring

Kohos produktion på 1990-talet var kring 1,5 miljoner träklubbor om året. Gatuhockey och valutakursen satte fart på den viktigaste marknaden, det vill säga den nordamerikanska, uppger Reebok-CCM:s produktchef Timo Hytti.

– Aluminiumskaftet var redan ett litet sidosteg men den sista niten i träklubbans kista skedde 2001–2002 med kompositmaterialens intåg.

Det lättare materialet erövrade hockeyn en prisnivå i taget trots att produkten var tre gånger dyrare än trä. I de allra billigaste träklubborna ersätts virket av plywood och plast.
Den slutliga dödsstöten kom med den globala recessionen som innebär att produktionen av även märkesprodukter flyttar till billigare länder. Klubborna produceras nu inte bara i Kina utan även i Vietnam och Pakistan och i framtiden kanske också i Afrika. Via internet är det lätt att beställa en individuell klubba.
Jyrki Lumme och Raimo Helminen spelade ännu för några år sedan med en träklubba. Den sista i landslaget som haft en sådan är Tomi Kallio. Legendaren Teemu Selänne beställde i åratal sina träklubbor från Tammela. Men inte mer.

– Konsumenterna går ju i förebildernas ledband, säger Hytti.

Produktchef Perttu Lilja behöver inte mera leta efter ask av jämn kvalitet i Centraleuropa. Han är ledsen över att jobb och unik yrkeskunskap försvinner.