HIFK:s långa pina över

Tappara–HIFK 3–1 (0–1, 2–0, 1–0)

Tappara till semifinal med 4–1 i matcher.

Tammerfors

Tjugo minuter efter att HIFK:s säsong tagit slut lämnade Kimmo Kuhta isen för sista gången i FM-ligan. Han hade hunnit ta avsked av sina lagkamrater i omklädningsrummet innan han begav sig tillbaka in på isen i Hakametsähallen för att tacka fansen som taktfast skanderade hans namn.

– Det är ett rätt känsloladdat ögonblick det här, säger han med fuktiga ögon.

Han har avslutat säsongen med att åka på en fjärde förlust mot Tappara. Han står med nedböjt huvud och försöker förklara hur det känns att ha tagit farväl av det lag där han spelat hela säsongen.

– Det är svårt att förklara. Men åt de unga spelarna vill jag säga en sak: Njut av varje match ni kan spela.

HIFK:s blytunga och händelserika säsong är något spelarna säkert helst av allt snabbt lägger bakom sig. Det mesta som kunde gå fel gjorde också det och motgångarna verkade hopa sig för laget.

– Vi hade nog den mentalt tyngsta säsongen av alla lag. Jag kan ärligt säga att det varit tungt, säger Kuhta med en suck.

Lagkaptenen Toni Söderholm kliver en kvart senare ut ur lagets omklädningsrum, ställer ner hockeykassen och tar ett djupt andetag.

– Tankarna är nog inte helt klara just nu. Det känns lite som om allt blir på hälft då vi åker ut i kvartsfinalen, säger han medan blicken söker sig runt korridoren.

– Tungt är det här, säger han då han fokuserat.

Säsongen innehöll det mesta för laget. En tränare stack, en annan fick sparken och en tredje försökte få ordning på kaoset efter de två första. Dessutom var det mängder av skador, svarta rubriker efter matchen mot Jokerit i september och insatser på isen som lämnade en hel del att önska.

– Det hände ju nog en massa saker i och kring laget. Den här säsongen är ju nog inte lik någon annan. Vi har haft mycket att fundera på, förklarar han.

Han ser ändå en liten ljusning efter att Raimo Summanen ersatte Pasi Sormunen som tränare. Spelet blev bättre på alla delområden och till slut föll laget med flaggan i topp.

– Den här gången fick tränarbytet en positiv effekt i laget. Vi hade många bra grejer på gång mot slutet.

Han vill inte till hundra procent skriva under påståendet att tiden tog slut för laget och att man hade behövt en längre tid med Summanen bakom bänken för att få spelet att bli tillräckligt bra för att nå framgång i vår.

– På sätt och vis kanske tiden tog slut. Det känns nog som om vi hade haft mer att komma med än det här, säger Söderholm.

Med alla problem på och utanför isen tvingades laget börja på ny kula flera gånger under säsongen och det tog på de mentala krafterna.

– Det var rätt många gånger vi fick ladda om, det stämmer.

– Men faktum är att vi borde ha varit bättre på planen. Vi är i den här situationen för att vi misslyckats, slår han fast.

Medan Kuhtas karriär i HIFK och FM-ligan tar slut fortsätter Söderholms karriär i HIFK också kommande säsong.
Båda är överens om att Tapparas 4–1 i matcher inte lämnar något utrymme för diskussion. Tammerforsarna var helt enkelt det bättre laget och förtjänar sin plats i semifinalen.

– Med tanke på hela säsongen så lämnar den här våren ändå en lite positiv smak i munnen, säger Kuhta.

Tjugo minuter senare har Söderholm, Kuhta och de övriga i HIFK satt sig i bussen för att inleda semestern.