Toni Ketelä – bäst när det gäller

Åtminstone en journalist höjde på ögonbrynen när landslagsrookien Toni Ketelä inför sin VM-debut sade att hans mål var minst semifinal. Men till skillnad från de andra finländarna levererade han.

– Min första stortävling och bland de tio bästa, då kan jag inte vara annat än nöjd, säger Ketelä med ett brett leende i intervjuzonen.

En minst sagt hyfsad VM-debut, för förberedelserna var allt annat än lyckade. Ketelä insjuknade i magsjuka genast då han anlänt till Val di Fiemme förra onsdagen.

– Först i söndags kunde jag göra ett vettigt träningspass. Det var väl någon bakterie som jag fått, säger Ketelä som blev påhejad av nästan hela familjen, mamma Tiina, pappa Raimo, farbror Tapio, faster Tuula och kusinen Tommi.

Vasabon Ketelä, 23, debuterade i världscupen för två år sedan och tog sina första världscuppoäng förra våren i Lahtis. Den här säsongen är hans första i landslaget.

– Det har varit fem sex killar som turnerat världscupen i flera års tid utan att någon kunnat slå sig in, men jag fick foten i dörren förra säsongen, säger den bredaxlade Ketelä.
– Om inte jag gjort det redan så gör jag mitt stora genombrott den här säsongen. Nästa säsong gäller det bara att sikta ännu högre.

Med måtten 184 cm/84 kg är Keteläs viktindex 24,8. Inte så hemskt lite för en skidlöpare. Men det är ren styrka – Ketelä bänkpressar 110 kg. Det var den styrkan som gjorde att han på upploppet kunde komma igen och parstaka sig till tvåa.

– Knäböj har jag inte vågat göra med så stora vikter för att inte söndra ryggen.

Ketelä som inför den här säsongen blev klubbkamrat med Matias Strandvall i IF Minken har bara ett problem: han är en stark klassisk sprinter, men en svag skejtare. Nästa års OS-sprint i Sotji går på fri stil.

– Jag har mycket jobb att göra med den biten. Men det är många fina världscuptävlingar också nästa år.

Vasabon var en av få ljuspunkter under en för finländarna i övrigt ganska trist inledning på skid-VM. Ingen av finländarna gick ens till final i VM-sprintarna, trots att det på förhand sett inte var helt orealistiskt att spekulera om en medalj.
Det började hur bra som helst, då Mona-Liisa Malvalehto var snabbast och Anssi Pentsinen tredje snabbast av alla i försöksheaten. Anne Kyllönen var fyra och också Kerttu Niskanen var sjua. Men farten tog slut när insatserna höjdes.

– En djupdykning, säger Magnar Dalen.
– Det var en fantastisk start, men efter det blev det en djupdykning.

Så sent som förra helgen var Anne Kyllönen trea i den klassiska världscupsprinten i Davos, men i går var hon inte ens nära att avancera från sin kvartsfinal. Mona-Liisa Malvalehto vann världscupsprinten i Liberec och stod också högst på prispallen tillsammans med Kyllönen i parsprinten i Sotji, men i semifinalerna var hon chanslös.

– Jag hade stora förhoppningar inför den här dagen, jag hade till och med lite hoppats på en medalj, säger Dalen.

Finländarna hade förstås lite otur också, då Malvalehtos skidor inte fungerade alls och Anssi Pentsinen kolliderade med Eirik Brandsdal och tappade positioner. Anne Kyllönen ville inte beskylla sina skidor, men alldeles tydligt måste någonting ha gått snett.

– Ketelä presterade bäst då det var allra viktigast, säger Magnar Dalen.
– Det fanns de som ansåg att någon annan borde ha åkt sprinten, men Ketelä försvarade sin plats.

Ketelä inledde hemresan redan i går – för en renodlad klassisk sprinter finns det inget mer att hämta i de här VM-tävlingarna. För dem som fortsätter erbjuder morgondagens skiathlon en chans till revansch.