HIFK slog Botnia i tuff derbymatch. Foto: Benjamin Suomela.

Goljat-IFK fick inte derbytiteln gratis

I bandyligans derby mellan 1990-talets härskare och 2010-talets suveräner var det de senare som tog hem poängen. De förra hade dock bud på åtminstone oavgjort.

HIFK-Botnia  4–2 (1–1)


Säsongens första Helsingforsderby mellan HIFK och Botnia-69 på Braheplan hade väl kunnat sluta annorlunda. I andra halvlek pangade Teemu Määttä in 1–2-målet för Botnia, men därefter gick hemmalaget förbi.

– Det blev mycket spel med boll för min del. Vi har en så smal trupp att man inte riktigt orkar i slutet, säger Botnias Tomi Herranen, som hade en synlig roll hos gästerna.

Herranen och hans medspelare fick nöja sig med att dra sig tillbaka i försvarspositioner när IFK:s anfall gång efter gång böljade in på Botnias planhalva. Men också Botnia skapade sina chanser, på kontringar eller när man stal bollen av IFK:arna.
Segermålet fick IFK:s Tomi Tastén på sitt konto. Det kom på hörna halvvägs in i andra halvlek – slutsiffrorna 4–2 fastställde Jari Hyttinen först på stopptid. Minuterna före det var nervpirrande för IFK:s del: man tog två utvisningar alldeles i slutet men Botnia lyckades inte utjämna trots några bra chanser.

– Vi borde ha avgjort matchen redan i första halvlek, vi hade alla chanser till det. Bollen ville bara inte gå in i dag. Ibland studsar den inte på rätt i målchanser och då är det alltid svårt att göra mål, säger Tastén.

Superlöftet saknades
På förhand sett var matchen något av lille Davids kamp mot Goljat. Bollen kontrollerades också till största delen av Goljat (IFK), men den avgörande skärpan uteblev när man närmade sig Davids (Botnias) mål.
Att Botnia fick agera David var nu rätt klart. På 2010-talet har det blivit två guld för HIFK, medan Botnia får drömma sig tillbaka till det ljuva 1990-talet då det blev tre guld och sammanlagt nio medaljer. Nu profilerar sig Botnia främst som en fostrarförening.

– Det vore ju kul om det fanns två topplag i Helsingfors så skulle vi kunna få en helsingforsisk final någon gång, säger Tastén.

I Botnia säger Tomi Herranen att det alltid är kul att spela derbymatcher. I går skulle oavgjort inte ha varit helt fel, anser han.

– Vi hade några bra chanser vid 2–2 och fick försöka på nära håll, men skotten gick inte in. Motståndarens målvakt spelade bra.
– Det vi föll på i dag var att vi saknade några starka anfallsspelare, säger Herranen.

En av dem som saknades var 17-åriga Tuomas Määttä, som håller på att göra sitt genombrott på seniornivå. Han har redan samlat sju poäng på tio matcher.

Tuffa mål för IFK
För Botnias unga lag skulle en playoffplats den här säsongen vara en riktigt bra prestation. Nu har det bara blivit tre vinster på elva matcher.

– Nästa veckoslut åker vi till Villmanstrand och Varkaus. Då satsar vi på att ta fyra poäng, säger Tomi Herranen.

HIFK har bara en förlust bakom sig hittills, och när ungefär halva grundserien är spelad är en plats i slutspelen i praktiken säkrad. Så är också målsättningarna i en litet annan sfär än Botnias, eller vad sägs om hur Tastén uttrycker det:

– Att vinna grundserien är det första målet och sedan tar vi oss till final. Om vi vinner i finalen kan man nog säga att säsongen gått ungefär som planerat.