Så firar man av en mästartränare

JJK–HJK 3–6 (0–3)

Jyväskylä

Mitt bland vilt jublande och högljudda spelare och fans stod Antti Muurinen stilla och tystlåtet på Harjuplans gräsmatta i Jyväskylä och såg närmast bortkommen ut.
Hans HJK-era hade just avslutats med ett målfyrverkeri som fick Muurinen att tänka tillbaka på sina 32 år som tränare. Under Klubis 6–3-seger mot JJK firade HJK-fansen sin tränare med hyllningssånger, medan hemmaklacken lika taktfast skanderande "Martonen ulos" i riktning Jyväskylätränaren Kari Martonen.

– Supportrarnas sånger värmer verkligen, för vi vet alla vad som kommit genom åren. Det har också funnits sämre ögonblick för mig, och helt annorlunda rop. Jag tyckte synd om "Martsi" för vad han fick höra. Sånt gör ont för en tränare, men det innebär också att när det kommer hyllningar som jag fick här betyder det väldigt mycket, säger Muurinen.

När HJK-fansen och spelarna en kvart efter slutsignalen gemensamt stämde upp i talkören "Sexy football - Antti Muurinen" pressade tårarna fram ur ögonvrån på huvudpersonen, som inte är sen att förklara vad "sexig fotboll" egentligen innebär.

– Snabb, rörlig, effektiv fotboll som är kul att titta på.

Ett utmärkt exempel var slutomgångens målkalas. Det tog inte många minuter för ett inspirerat HJK att räta ut de sista små frågetecknen om vart guldet var på väg, och göra sista omgången till en sevärd, vintrig fotbollsfest.

– De där målen vi släppte in hade jag klarat mig utan, men kul för motståndarna att få lyckas. Bra att de får vara glada också, det passar alla i det här läget, sammanfattar fotbollsvärldens snällaste mästartränare.

Efter att Muurinen först firats av sina spelare genom att slängas högt upp i luften och sedan tålmodigt skakat hand med otaliga av de tillresta supportrarna dröjde det inte länge innan frågorna om tränarens framtid ställdes. Frågor som just nu inte har några svar.

– Nu får vi se var den här gamla mannen duger. Om jag fortsätter som tränare eller något annat få vi se, jag vet inte själv. När jag tänker på att jag inte får leda fler träningar med det här laget blir jag vemodig. Det stora vemodet kommer säkert 1 december, då vinterträningarna drar i gång, förklarar Muurinen.
Men den här helgen är andra känslor betydligt starkare. Efter att HJK bytt ut tio av spelarna från fjolårets mästartrupp och så sent som i augusti sett ut som allt annat än ett guldlag redde Muurinens mannar ut stormen, och tog till slut ännu en titel i stor stil.

– Jag är rörd – och glad. Det här är inte som efter en normal idrottstävling när man är trött och glad. Nu är jag bara glad. Nu måste jag snart korka en Coca-Cola, annat hjälper inte, konstaterar nykteristen.

I bortalagets omklädningsrum på Harjustadion är ljudvolymen samtidigt hög. Spelarna har dragit på sig gula tröjor med texten "finländska mästare" på magen och siffran 25 på ryggen, som i antal HJK-mästerskap genom åren. Sången dånar och champagnen sprutar då spelarna skickar stora buteljer mellan varandra och dricker direkt ur flaskorna. Utanför står mästartränaren och myser mer lågmält.

– Nu ska vi äta här i Jyväskylä, innan vi åker ner till Helsingfors. Sedan stiger den här gamlingen åt sidan från festandet. Men resten av gänget har säkert program de kommande tre dagarna. Eller tre veckorna.