Spektakulär show då OS-flaggan lämnade London för Rio

Häftigare efterfest får man gå långt för att hitta. De trettionde olympiska spelen avslutades med ett rock- och popparty av sällan skådat slag. Här fanns vinnare och här fanns förlorare. Deras triumfer och tårar. Deras mod och blod.

Sista varvet

Vem kan glömma turkiska Merve Aydin som ledde 800 meter när hon vrickade vristen och stapplade och haltade sig runt sista varvet med tårarna rinnande nerför hennes kinder och publiken som hejade fram.

Vem kan glömma brittiska Gemma Gibbons som vann semifinalen mot franska judovärldsmästaren och skrek rätt ut: Jag älskar dig, Mamma.

Att Wojdan Shaherkanis judomatch bara varade i 80 sekunder och att Sarah Attah blev sist sitt heat på 800 meter saknar betydelse.Det som spelade en historisk roll var att de var de första kvinnorna att representera Saudiarabien i ett OS.

Skattkistan

För alla som varit med flödar minnen från ett London-OS, som får en succéstämpel av så många, och för att sätta en präktig prick över de 14 dagarna hade regissören Kevin Gavin grävt med en stor skopa ur den fenomenala brittiska musikskattkistan.

Det är inte varje dag Take That, Annie Lennox, Fat Boy Slim, George Michael, Roger Daltrey i gamla The Who, Ray Davies i gamla The Kinks, The Pet Shop Boys och till och med The Spice Girls jobbar ihop.

Arenan släcktes ner och på stora bildskärmar tonade John Lennons ansikte fram och när han sjöng Imagine som bara han kunde blev plötsligt allt väldigt känslosamt och nästan intimt trots 80000 på läktarna.

Väl käckt

Men verkligheten kom tillbaka och Eric Idle ur Monty Python-gänget sjöng Always Look on the Bright Side of Life.

En käck uppmaning till dem som bodde i Stratford innan OS-spektaklet damp ner på deras bakgård och som förlorade sina bostäder och inte har råd att köpa sig en ny.

Internationella Olympiska kommitténs ordförande Jacques Rogge sade att spelen har varit glada och ärofyllda och att han aldrig ska glömma volontärernas leenden och Londons borgmästare Boris Johnson överräckte den olympiska flaggan till kollegan från Rio, Eduardo Paes.

För från Swinging London till sambans Rio är steget inte långt.

Bara en olympiad.

Eller fyra år.