Guldet serverades då Ruuskanen knep brons

London

Det var en osannolikt märklig final. Normalt så säkra stortävlingskastaren Andreas Thorkildsen jagade tredje raka OS-guldet och slängde enkelt i väg 80-meterskast på uppvärmningen, men slutade bara sexa med 82,63. Årets klart bästa kastare Viteszlav Vesely drabbades också av stora skälvan och blev endast fyra på sina 83,34. Till slut räckte 85 meter för guld och 84 meter för medalj i en resultatmässigt oerhört medioker final. Och en av de tre finländarna utnyttjade läget. Antti Ruuskanen fick upp 84,12, vilket räckte till brons. Men det var långt ifrån någon sprudlande glad OS-medaljör som mötte journalisterna i intervjuzonen.

– Guldet var störande nära, men det är onödigt att spekulera. Jag är nöjd med bronset också, säger Ruuskanen och låter inte helt övertygad.

Ruuskanen hade en spänd väntan innan bronset var klart. Efter att han gjort sitt sista kast kunde ännu namn som Thorkildsen, Vesely och Tero Pitkämäki peta ner honom från pallen.

– Jag visste inte alls hur de övriga kastade i sista omgången. Det är den värsta situationen man kan hamna, att vara på bronsplats med så många bra kastare kvar. Helt plötsligt finns man på placeringarna 5–6. Jag klarade inte av att titta och var helt i min egen värld, berättar Ruuskanen.

I historiens största spjutskräll vann Keshorn Walcott från Trinidad och Tobago guld med nya personliga rekordet 84,58, sju centimeter före Aleksandr Pjatnitsja som såg till att Ukraina tog silvret. Antti Ruuskanen blev alltså mindre än en halv meter från OS-guld. Och det med ett halvt misslyckat bronskast.

– Mitt längsta kast hade varit bra om stödfoten hållit. Men det är som sagt onödigt att spekulera, säger mannen som just fixat Finlands tredje medalj i London-OS.

Landsmannen Tero Pitkämäki hörde till de många förhandsfavoriterna som floppade. Hans 82,80 räckte till en femte plats.

– Jag trodde att jag skulle nå över 85 meter, men jag gjorde bara inte det. Visst överraskar det att medaljen kom så lätt, men vinden snurrade och hade sig, förklarar Pitkämäki som var uppenbart besviken, men ändå relativt pratglad.

– Medaljen fanns serverad och guldet bjöds ut, men jag lyckades inte ta vara på chansen. Jag gav allt, men räckte inte till. Klart att det grämer otroligt mycket. Kul att Antti lyckades i alla fall.

Och att OS-guldet gick till en 19-årig färsk juniorvärldsmästare från Karibien överraskade också de finländska spjutherrarna.

– Visst är det en skräll, jag har aldrig sett mannen förr. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig det här, säger Pitkämäki om Walcotts sensation.

Den tredje finalfinländaren var aldrig med i medaljdiskussionen. Ari Mannio slutade elva på 78,60 och sammanfattade själv sin tävling med två ord: "Fullständigt skit".

En final där ingenting gick som väntat fick ändå precis det slutresultat som blåvit idrott förväntat sig. Ett brons i spjut som betyder att Finlands trupp nådde det uppsatta officiella målet på tre medaljer, och en pallplats som delvis lyckas maskera vilket krisläge finländsk friidrott befinner sig i.

Spjutnationen fick ännu en spjutmedaljör. Antti Ruuskanen, 28 år gammal från Pielavesi, med den grövsta dialekten inom finländsk toppidrott.

– Att jag vunnit medalj kommer ju att skapa press inför framtida tävlingar. Men det här gav ändå blodad tand för fortsättningen, jag hade ju verkligen kunnat ta guld.