Millar har gjort upp med sitt förflutna

Det var en riktig katt-och-råttalek som påminde mer om bancykling än landsvägscykling när David Millar och de fyra andra utbrytarna väntade på att någon skulle ta initiativet. Alla visste att Millar är starkast och rivalerna hoppades han skulle göra ett misstag.

Någon av dem hade chansen att skriva in sitt namn i tourhistorien efter att ha ryckt loss från huvudklungan nästan 200 kilometer tidigare.

– När jag var yngre skulle jag ha tänkt att det här vinner jag. Men nu, 35 år gammal och nära slutet av min karriär, tänkte jag bara att jag inte får sumpa det här gyllene tillfället, säger skotten.

Jean-Christophe Peraud försökte spurta förbi, men Millar såg honom och korsade mållinjen först. Utmattad slängde han sig på marken.

– Det är så annorlunda att vinna en landsvägsetapp, att explodera över mållinjen, säger Millar som också vunnit ett lagtempo på touren efter sin comeback.

Det går knappast att överträffa symboliken: David Millar som efter sin avstängning blivit en förkämpe i kampen mot dopning triumferade på fyrtiofemårsdagen av att hans landsman Tom Simpson avled på Mont Ventoux som en följd av hetta, utmattning och, uppenbarligen, stimulerande läkemedel.

– Jag har bevisat under de senaste åren att det går att vinna utan att dopa sig, men touren är en så mycket större scen som når en betydligt större publik, säger Garminproffset Millar i en intervju för Hbl.

– Det här är ett budskap som folk vill höra.

Döljer inte sin historia
Millar var den första som vågade tala ut om den skamlösa dopningskultur som präglade cykelsporten förut. I sin självbiografi beskriver han hur han som nyblivet, blåögt proffs blev chockerad över att så gott som alla toppnamnen dopade sig och hur han till slut själv gav vika för frestelsen och grupptrycket.

– Jag kommer aldrig att glömma var jag kommit ifrån eller låtsas som det aldrig hänt, säger Millar som återvände till touren 2006 – samtidigt som cykelsporten skakades av en av sina största skandaler hittills.

Inte nog med att så gott som alla tourfavoriterna var insyltade i den spanska polisens dopningsutredning Operacion Puerto – tourvinnaren Floyd Landis åkte också dit i ett dopningstest och blev diskad. Då var det många som var beredda att dödförklara touren och cykelsporten.

Det gick inte längre att sticka under stol med dopningstrollet. Det var rätt ögonblick för Millar att inleda sitt korståg mot dopning.

– Jag tror folket i peloton (cykelslang för cykelproffsens gemenskap) välkomnade att någon kom och sade det som ingen annan vågade säga.

År 2007 gick Millar över till det nygrundade amerikanska stallet Slipstream, då han insåg att några av hans stallkamrater i Saunier-Duval fortfarande dopade sig. Slipstream, numera Garmin-Sharp, med dess stallchef Jonathan Vaughters i spetsen tog hårt ställning mot dopning och införde ett eget antidopningsprogram.

Sedan dess har mycket förändrats. Nya, effektiva antidopningsprogram har gjort det ytterst svårt att fuska utan att bli ertappad och touren är mycket jämnare än någonsin förut. Ingen flyger längre uppför alpsluttningarna med stora klungan och händerna på bockhornen och distanserar sina rivaler med en kvart.

– Cykelsporten har ändrats fundamentalt under de senaste åren. Du ser det redan genom att ingen längre presterar sådana galna resultat som det gjordes förut. Det är en ny generation som tagit över klungan, säger Millar.

Tourstjärna fast för dopning
Dagen efter att Hbl träffat Millar i sydfranska Pau kablas nyheten om att fjolårstrean på touren Fränk Schleck åkt dit för ett förbjudet, urindrivande preparat som kan användas för att dölja andra dopningspreparat. Schleck var dock redan tio minuter efter täten.

– Det är förstås svårt att säga om någon fortfarande dopar sig, men rent vetenskapligt går det att mäta att prestationerna inte är på samma omänskliga nivå som förut.

Schleck nekar till avsiktlig dopning, precis som 99 procent av alla idrottare som åkt dit för att ha använt förbjudna preparat. Millar är ett undantag med sin frispråkighet.

Ta till exempel också Ivan Basso, som blev avstängd efter den spanska polisens dopningsutredning Operacion Puerto. Basso medgav att han varit i kontakt med dopningsläkaren Eufemiano Fuentes och planerat att dopa sig – men aldrig faktiskt gjort det. Nu cyklar han touren igen, som om inget hänt.

– Det råder olika kulturer i olika länder och i vissa länder hyllas cyk­listerna också efter att de åkt dit. Hur kan du förvänta dig att de ska visa ånger när de återvänder efter sin avstängning, ifall de inte ens upplever att de gjort något fel? säger Millar.

– I vår anglosaxiska kultur blev jag behandlad som en brottsling, och nästan utstött. För mig känns det som att jag fått en andra chans, som jag kan utnyttja för att lära and­ra och återbetala min skuld.

En annan som nekat, nekat, och hotat stämma alla som kommer med dopningsanklagelser för förtal är cykellegenden Lance Armstrong, den sjufaldiga tourvinnaren. Nu har antidopningsbyrån i USA, Usada, tagit fram nya bevis och vittnesmål och stämt honom.

I sin bok påpekar Millar att Armstrong var suverän under en tid då användningen av förbjudna preparat var utbrett inom peloton och att nästan alla hans värsta rivaler åkt dit: Basso, Jan Ullrich, Marco Pantani, med flera.

– På något sätt måste det kapitlet få en avslutning. Vi får se hur det går.

Millar har gjort upp med sitt förflutna. Han är redan inne på nästa kapitel – och hoppas att också cykelsporten kan vända blad och börja på en ren sida.