"Riv ner skiten och bygg nytt"

– Mitt fokus var bra de första 60–70 meterna ända tills jag såg kurvan. Det är som att se döden, säger Jonathan Åstrand.

Åstrand har just löpt i mål i semifinalen på 200 meter på tiden 21,27 – ett resultat som under normala omständigheter inte kan kallas ens snudd på bra för honom. Detsamma gällde resultatnivån i övrigt då en tid på 20,84 räckte för final.

Orsaken stavas, med risk för upprepning, kurvorna på Olympiastadion.

Redan för två år sedan konstaterade Åstrand att de nyrenoverade banorna inte alls fungerar. Kurvorna är hackiga och omöjliga att bemästra.

– Efter det sade de som har hand om EM-arrangemangen att vi kanske inte behöver vräka ur oss det värsta. Det förstår jag, vem skulle vilja ha dålig reklam, berättar Åstrand om varför det varit tystare om löpbanorna inför Helsingforsmästerskapet.

Nu, och när man sätter punkt för EM i morgon, tror 26-åringen att ljudet i skällan kommer att vara annat.
– Jag sade att jag är tyst men vänta bara tills efter EM. Då kommer alla att klaga.

Formen inte dålig

Med galghumor som främsta vapen berättar Åstrand att allt kändes bra inför hemma-EM. Känslan i benen var kanske inte optimal, men tillräckligt bra.

I fjol noterades han för sitt personbästa, 20,50, på favoritdistansen. Den tiden lär räcka till och med till medalj på 200 meter i kväll då holländaren Churandy Martina som var snabbast i semifinal löpte på 20,63. Åstrand landade till slut på 17:e plats.

– Formen är likadan som i fjol. Jag har löpt 100 meter på 10,46 och det är bland det snabbaste jag gjort. Visst är jag lite förvånad över tiden här. Jag hade förväntat mig bättre men kurvorna är som att hoppa ner för ett stup.

Orsaken till att stadionkurvorna ser ut som de gör beror dels på kriterierna för internationella fotbollsplaner, dels på stadions kulturella värde. Men för löpning är Helsingforsstadion allt annat än optimal.

– För min del kan man riva ner skiten och bygga nytt. Jag har tränat här två gånger men man kan aldrig lära sig det. Åtminstone inte banorna 1–4.

Stafetten nästa

Åstrands EM slutade inte i en individuell final och ännu mindre i den medalj som nämndes för ett år sedan. I dag fortsätter mästerskapen med den korta stafetten för hans del och det största hindret för final är – banorna.

Men sedan då?

– Efter stafetten väntar Elittävlingar i Lapinlahti. På normal bana – yes! Om jag inte fastnar på Tomatkarnevalen i Närpes, förstås.
Efter karnevaler och Elittävling återstår sommarens höjdpunkt: OS i London. Åstrand har klarat A-gränsen på 200 meter och det enda som återstår är att kvittera ut en officiell biljett till sommarspelen.

Kraftlöparen konstaterar att det inte finns någon orsak att tro att formen inte skulle vara perfekt då det om fem veckor drar ihop sig till försöken på 200 meter i London.

Med på startlinjen finns då också världsrekordmannen Usain Bolt – en löpare som Åstrand är säker på att aldrig skulle befatta sig med Olympiastadion som den ser ut i dag.

– Han skulle inte ställa upp här. Jag skulle också gärna se Christophe Lemaitre löpa 200 meter i den kurvan, säger Åstrand och eldar på följetongen om hur Olympiastadion igen ska kunna lämpa sig också för löpning på elitnivå.