Sandra Eriksson. Foto: Tor Wennström

Filat och lackerat för final

Två saker gör att Helsingforsmästerskapet skiljer sig från tidigare stortävlingar för Sandra Eriksson. Hon slipper resa och hon är inte längre någon gröngöling.

När Sandra Eriksson, 23, i dag tar sig an försöket på 3 000 meter hinder, är det redan det fjärde stora mästerskapet hon deltar i. VM har två gånger tagit slut efter det första loppet, liksom EM för två år sedan.

– Nu har jag tänkt mera på den mentala biten. Jag kan inte göra någonting åt hur benen känns men kan ändå vara stark och kämpa, säger Eriksson.

Det är känslan i benen som är det största fysiska hindret för att Eriksson ska lyckas ta sig till final. Efter feber och förkylning i början av juni började benen tynga och, som hon själv beskriver det, kännas stendöda. Det är först under de allra sista dagarna innan EM-starten som formen sakta vänt mot det bättre.

– En tid på under 9.50 räcker säkert till final. Jag har inte varit i skick i en enda tävling i år men ändå varit i närheten av den tiden. Uppladdningen har ju på grund av förkylningen inte blivit riktigt som planerat.

Du har många mästerskap i bagaget – känner du dig som en veteran?

– Ja, åtminstone känner jag mig inte som en nybörjare. Det känns bra att inte behöva vara nervös. Jag är självsäker på ett annat sätt, säger Eriksson.

I VM i Sydkorea för ett år sedan kände hon efter försöket att hon inte tagit ut sig helt och hållet. Tempot var helt enkelt inte tillräckligt högt i starten.

– Min taktik beror helt och hållet på heatet. Men om det börjar långsamt kan det till och med hända att jag går upp och drar. Några förändringar i tekniken har jag inte gjort, det har inte riktigt funnits tid för det.

Förutom att Eriksson, som representerar IF Nykarlebynejden, jagar sin första finalplats i EM-sammanhang är hon glad över att sommarens mästerskap arrangeras just i Finland och på Olympiastadion.

– Det är enbart positivt. Jag tycker ju inte om att resa så det här är jätteskönt. Dessutom slipper man de långa resdagarna som inte gör uppladdningen lättare.

När försöken står på programmet i dag klockan 11.40 finns mamma, pappa och systern Heidi på Olympia­stadions läktare för att stödja. Blir det ytterligare ett lopp för Eriksson väntar också en större personlig hejarklack.

– Det är flera som är på väg ner på lördagen så jag måste verkligen ta mig till final.