VM fick ett snöpligt slut för lejonen

Om det var en samling tysta lejon som tassade på tå i arenans korridorer efter semifinalförlusten mot Ryssland var stämningen efter förlustmatchen mot Tjeckien ännu mer tryckt.

Uddamålsförlust i en match där Finland tände till för sent. För långa stunder sken anfallsspelet med sin frånvaro. Valtteri Filppula, som gjorde sitt första VM, hörde till Finlands bärande krafter genom hela turneringen.

Men för Detroitproffset var den en klen tröst när han i dag stiger på planet hem till Michigan.


– Det år svårt i sådana här matcher att reducera och utjämna. Jag vet inte vad som gick snett, men en orsak var säkert att vi var passiva långa stunder. Tjeckerna kontrade mycket farligt när vi var för ivriga i första perioden. Den andra perioden var dålig, men under matchens tio sista minuter kom vi tillbaka och spelade en riktigt bra hockey. Tyvärr räckte det inte, säger Filppula.

När Filppula blickar tillbaka på VM är han ändå glad över att han var med. Han upplevde matcherna som roliga och fartfyllda. Filppula tycker att man i varje match fick ta rejäla spadtag för att vinna.

– Det har varit en stor glädje varje dag att komma till hallen för att spela och träna. Om det bara finns utrymme i kalendern och jag får grönt ljus av min klubb så är jag med i laget i framtiden. Självklart känns det trist att vi stannade utanför prispallen, men det kommer nya turneringar och matcher. Räkna med mig i framtiden, säger Filppula.

Petri Kontiola blev bättre ju längre turneringen led och gjorde sitt kanske bästa VM. Frågan är om han inte kunde ha fått chansen vid fler powerplaytillfällen. Kontiola ville inte kritisera matchandet av honom och lagkompisarna.

– Rätt spelare spelade vid rätt tidpunkter. Det känns tomt. Jag tycker att vi hade haft potential till så mycket mer. Det känns för jävligt att avsluta ett VM tomhänt. Vi inledde VM som ett lag och avslutade som ett lag. Det känns tråkigt, men livet går ju vidare.

I fjol var Jukka Jalonen en firad guldtränare. Nu bara en högst ordinär tränare för ett finländskt landslag, som ytterligare misslyckades i ett försök att ta en medalj på hemmaplan. Förbannelsen för hemmalagen bara fortsätter.

– Efter sju veckor av slit och hårt arbete känns det illa att turneringen slutar i förlust. För ofta var spelet odisciplinerat och det kostade oss segrar i form av baklängesmål i kritiska lägen. Mot Tjeckien gick det snett när de kunde göra mål på vårt idiotiska spel. Vi anföll för ivrigt, säger Jalonen.

Inför VM var det mycket snack om att målvakterna skulle bära Finland i vått och torrt. Man kan inte säga att målvakterna svek, men varken Petri Vehanen eller Kari Lehtonen höll Finland ovanför vattenytan i kritiska lägen.


– Vi vinner och förlorar matcher som ett lag. Jag vill inte lyfta fram målvakterna - på gott eller ont.


Att Finland skulle ha känt på sig en extra hård press på grund av att man spelade på hemmaplan, avfärdar Jalonen.


– Allting har fungerat klanderfritt och vi har fått den arbetsro vi behöver. Vårt samarbete med medierna har varit helt enligt ritningarna. Vi har också ett välbehövligt stöd av publiken i de lägen vi förtjänat. De här har inte varit någon orsak till varför vi spelat dåligt i vissa matcher. Det är för tidigt för mig att dra en helhetsanalys om VM. Jag måste sova på saken och återkomma om en tid. Men helt klart är att vi inte nådde upp till den förväntade nivån som krävs, säger Jalonen.

Bronsmatch:

Finland–Tjeckien
2–3 (1–3, 0–0, 1–0)