Målhungern vaknade till liv då lejonen segrade

Det behövdes ett gäng hungriga schweizare och koskällor på läktarna för att väcka Finland. Högt underhållningsvärde, målkramp som släppte och full pott blev lejonens facit mot Schweiz.

 

Finland–Schweiz
5–2 (1–0, 2–1, 2–0)
 
1–0 efter den första perioden. Har ni hört den förr? Så såg det ut också i Finlands tredje gruppspelsmatch – men där tog likheterna med föregående VM-duster slut.
 
Den här gången bjöd motståndarna upp till kamp och lejonen lyckades näta i powerplay. Den här gången slutade det hela i målkalas, 5–2, och i Valtteri Filppulas första VM-mål genom tiderna.
 
– Det känns skönt. Både laget och man själv förväntar sig att det ska synas att man får många spelminuter och ett stort ansvar i powerplay, säger Filppula efter att med sina två mål ha sett till att Finland fortsätter VM-vägen obesegrat.
 
Detroitspelaren som saknar erfarenhet från tidigare VM-turneringar behövde precis som resten av det finländska laget en motståndare som bjöd till för att få adrenalinet att strömma till och målkranen att öppnas.
 
– Det överraskade oss inte alls att Schweiz är ett så rörligt och snabbt lag. Vi kom till skott från bättre vinklar, vilket innebar att också returerna blev flera, säger den dubbla målskytten.
 
Schweiz lovordas
Schweiz visade direkt från start att man inte tänkte ge sig enkelt då hemmanationen och de regerande mästarna stod för motståndet. Ännu en bit in i den sista perioden bet de rödvita sig fast och kämpade för en utjämning till 3-3. 
I den sekvensen var det Kari Lehtonen som höll Finland kvar i ledningen genom att bland annat rädda ett friläge. Att Lehtonens nolla från den första matchen sprack så det visslade om det handlade mera om Schweiz vassa anfall än om finländska misstag.
 
– Spelet böljade åt bägge hållen. Det här var det bästa motstånd vi stött på hittills, säger å sin sida Jussi Jokinen.
 
Jokinen har som tredje medlem i paradkejdan med Filppula och kaptenen Mikko Koivu fått utstå analyser om att han inte håller måttet med sin ineffektivitet.
Kedjekompisen Filppula är blixtsnabb att lyfta fram Jokinens passningar som avgörande för att han själv skulle göra mål.
 
– Jussi vågade vänta tillräckligt länge med passningen och i dag var det jag som fick njuta av hans spelöga, säger Filppula.
 
Arenan vaknade till liv
En annan av finländarna som i går hade både spelöga och måltörst var Jarkko Immonen. Fjolårets målspruta börjar komma upp i samma form som för ett år sedan och gjorde två mål mot Schweiz, precis som Filppula som fick pris som Finlands bästa spelare.
 
– Vi fick till stånd mera trafik framför målet, vilket underlättade. Men det är helt klart att också jag måste fortsätta förbättra, säger Filppula.
Framför allt Koivu var mån om att lyfta fram både en skicklig motståndare och hög stämning i arenan som delorsaker till att det verkade lossna för värdnationen.
 
Och Koivu har rätt i att lejonen och publiken vaknade till liv parallellt. Allt handlar om bitar som ska falla på plats, och vid första anblicken obetydliga detaljer som kan bli skillnaden mellan en knapp seger och ett målkalas som i går.
 
– Och så handlar det också om att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt, säger Flippula, som med sina två fullträffar såg till att Finland fortsätter turneringen obesegrat och att måltorkan är ett minne blott.